Haha, tror att jag är lite övertrött idag faktiskt, skrattar åt en hel massa saker som jag aldrig skrattar åt annars, plus att jag är knasigare än vanligt! :P Jag och maken hade bästaste lillasyster och hennes kille på middag här igår, det blev en trevlig kväll även om jag råkade hälla rejält med finmald nejlika i maten, för jag trodde att jag hade fått tag i paprikakryddan och läste inte innan jag tippade karet för att hälla över maten, och det sa poff, och jag stod där och stirrade fånigt på det svartbruna pulvret som snabbt blandades med övriga ingredienser... Haha, men på något sätt vart det riktigt gott ändå, så kanske att jag ska börja krydda med nejlika lite oftare?!!

Sen spelade vi ett jättesvårt sällskapsspel som heter "Master of the Movies", körde lag för att det skulle bli enklare och efter att de klagat för hundrafemtielfte gången på att det var orättvist att jag och maken kunde så mycket om film motför dem, så vann jag och maken! ;) När de senare lämnade oss var det dags för mig att gå ut och ta in hästar och pyssla lite med kvällsbestyren i stallet.

Hästarna var glada att få komma in, eller ja, alla utom BerraBus var glada över att få komma in... BerraBus stod längts ner i hagen och gnagde på ett utav träden som vi slängt in till dem som sysselsättning, (Lordi och Berra älskar att hoppa över dem när underlaget tillåter och det är ofta man kommer ut och de galopperar runt, runt och hoppar över de där små träden, så jäkla söta mina småpojkar) och hur jag än ropade och lockade på honom så ville han inte komma in! Fick till sist gå halvvägs in i hagen och inte förrän jag kommit en bra bit neröver kom han glatt spatserandes fram till mig och körde huvudet i grimman...

När jag väl var klar i stallet var klockan mycket och vi funderade på om vi skulle ta och krypa till sängs, men så gjorde vi en kopp te var och drog fram ett annat sällskapsspel, och där blev vi sittandes och myste till långt in på småtimmarna! :) Haha, maken kommenterade att så här länge har vi inte varit uppe sedan den natten lilla Hedlie kom till världen, och det hade han helt rätt i... saken är den att vi inte är uppe så där sent mer än 2-3 gånger per år, allt som oftast kryper vi i säng runt 12 som senast. Minns dock hur det var när vi träffades och vi var uppe till minst 2-3 varje natt... Hehe, och så jag då som vaknade två timmar efter att vi lagt oss och hade sovit klart... :P Det är nästan lite tur att jag inte sover så lite nu för tiden!

Idag har jag haft en hel del pyssel för mig, har ingen som helst julkänsla heller... måste vara pga det förbannade underlaget! Funderar allvarligt på om det inte är dags för mig att flytta ännu längre norrut då jag älskar snö men hatar ishalka och slask!

På kvällen var vi iväg till svärföräldrarna, och maken och jag passade på att låna bastun av dem medans de gullade med dottern. Det var riktigt härligt att rensa bihålor och luftvägar, antingen blir jag toksjuk igen nu eller så blir jag frisk, lika bra i båda fallen, för om jag ändå ska bli sjuk igen längre fram blir jag det hellre nu så att jag kan få vara frisk och kry på julafton och om jag ska bli frisk blir jag det hellre på en gång än att gå runt och känna mig lite småförkyld och hängig en längre tid! ;)

Åh, vilken myskväll det blev! Jag och prinsessan hade precis bakat klart och var nästan färdiga med middagen när maken kom hem, så han skyndade sig att köra in ved och tända pannan igen och sen dukade vi bordet och gjorde det så där riktigt mysigt med tända ljus och allt! Satt och pratade och sen myste vi med Hedlie båda två innan det var dags för henne att dra på sig pyamasen och gå och sova.

Sen begav jag mig ut till stallet, skulle tömköra BerraBus, Lordi och Donna... men istället blev det en skrittur med bästa Lordipojken och sedan en tandemtur med Donna och BerraBus, även den i skritt visserligen eftersom det i princip är den enda gångart man kan hålla efter vägen... Lordi var så jäkla mysig ikväll, på sitt allra bästa humör och skrittade snällt efter vägen, red lite öppna och sluta och han lyssnade så fint så fint! :) Trodde att han skulle vara på tårna med tanke på att han vilat i två dagar, och hagen inte tillåter några snabbare rörelser, men om han var pigg så visade han det inte speciellt mycket.

Tandemturen gick också bra, fast Donna som jag tömkörde framför Berra som jag red ville bra gärna trava och taktade hellre än arbetade... Hehe, där har vi en dam som inte gillar att vila för mycket, och hon som snart ska få sin vintervila... :P Berra jobbade jättebra i både höger och vänster öppna och sluta och vi bara gled från det ena till det andra momentet. Lade in en hel massa halter också på vägen hem, något som Berra svarade fint på medans Donna helst av allt ville skippa dem helt och hållet... Hon taktade på stället ibörjan och svängde ut rumpan åt än det ena, än det andra hållet. Men efter ett antal halter lugnade hon sig och kom till arbete även hon.

Sen blev det lite massage och mys i stallet, och när jag var in och hämtade fyrhjulingen för att fodra så passade jag på att hämta kameran också... är dock urusel på inställningarna när det är mörkt, så det blev inte många användbara kort kan jag säga, men här kommer några i alla fall:

Kickan var väldigt osynlig ikväll, hon står i boxen till vänster i bild... fick inte en enda bra bild där hon var med så blir tvungen att fota lite på henne imorn. ;) Hovslagaren kommer på morgonen, så ska se till att ta med kameran ut, så kanske hon kan posa lite över dörrkarmen hon också! Lordi och Berra morsar glatt på varandra i alla fall.

Pebblishjärtat som är så jäkla mjuk och go, kan sitta i timmar i hennes box och bara mysa... Försökte med att hon skulle ha den näst största boxen, den som Kickan nu står i, men hon har verkligen fallit för Lordi och ville inte riktigt komma till ro om hon inte fick stå bredvid honom, så nu står hon i den tredje största boxen istället... vilket känns lite avigt eftersom de andra tre är ponnier... Dock har jag ju storhäst mått på alla boxar utom den som Berra står i, den är det D-ponnymått på.

MAT är gott säger Donna... :)

Vackra lilla pojken min, du är så jäkla fin!

Nu blir det en kopp te med maken, och sen blir det faktiskt sängen... orkar inte vara uppe så länge då jag fortfarande känner mig lite hängig av förkylningen!

Idag vaknade man med helt igentäppt näsa, men i övrigt kände jag mig piggare än vad jag gjort de senaste dagarna då jag haft feber, bestämde mig för att ändå ta tempen så att jag inte bara tror att jag är bättre... Hehe, brukar nämligen vara så att jag känner mig bättre och så kör jag på som vanligt och så visar det sig att jag hade feber ändå och så blir jag mycket sämre igen. Men nej då, känslan var rätt, ingen feber. WIHO! :D

Jag byltade på prinsessan och stack ut och gick med vagnen, åh så härligt att röra ordentligt på sig igen... har ju tagit det väldigt lugnt de här dagarna eftersom jag inte velat ta ut mig så att jag inte orkar med att vara en bra mamma för min lilla prinsessa och kanske var det värt det för det känns som att jag tillfrisknade mycket snabbare än vad jag brukar! ;)

Sen blev det en hel massa pyssel och mys i stallet då lillan somnade under promenaden och sedan sov sött i några timmar. Hann t.o.m tömköra Kickan och Pebblis. Och så pyntade jag i boxarna också... något som jag gjort ända sedan jag var riktigt liten och som jag nog aldrig kommer att kunna sluta med. Dock fällde jag några tårar när jag kom att tänka på hur Nino alltid tog sig tid att kolla på de konstverk jag ritat i spånet, innan han la sig att rulla i det. Ingen utav mina andra älsklingar som uppskattar det på samma sätt som han gjorde... men samtidigt gör jag det ju mest för min skull, för jag får ett fånigt flin på läpparna när jag ser mina fina små konstverk i boxarna. Blev tvungen att springa och hämta kameran för skojs skull och fota, så här såg det ut i boxarna idag:

Haha, ja det är okej att tycka att jag är lite smågalen! :P Men jag älskar verkligen att göra det fint för mina älsklingar och när jag ändå håller på därute i stallet kan jag lika gärna rita något i spånet också, det brukar alltid förlänga livet på både mig själv och övriga besökare i stallet. ;)

Tömkörningen med Kickan gick så där, hon är rejält låst i SI-lederna igen och det gör att man kör några steg gör halt rättar till låsningen, kör några steg gör halt rättar till låsningen... och så där får man hålla på... Hon är ju verkligen världens sötaste lilla fröken, men hela hennes exteriör talar emot henne och när det är så här tycker jag mest bara synd om henne även om hon är lika go och gla som alltid, och inte verkar märkbart påverkad i övrigt än att hon blir jäkligt stel och kantig. Avslutade när hon iaf kändes lösgjord i framdelen och bakdelen hängde med någorlunda!

Pebblis var en fröjd att tömköra idag, hon var lyhörd och uppmärksam och ville verkligen jobba... hon har ju fått vila två dagar irad eftersom jag bara haft ork till lite rykt och massage och nu var det precis som att hon tyckte att det fick räcka med vilan och sättas igång med lite arbete istället! ;) Härliga underbara lilla Pebblis, får nästan tårar i ögonen när jag tänker på att du tillhör familjen nu, trodde ju att jag hade förlorat dig för ett år sedan, och nu står du här hemma på gården som att du alltid funnits här vid min sida. :love:

Nu ska jag och Hedlie baka lite och sedan blir det till att laga middag innan maken kommer hem... blir supergod kycklingröra med ris ikväll... SMASKENS! :)

En annan har haft det riktigt hektiskt de senaste dagarna, förutom att jag så klart har hundra saker på gång som vanligt (älskar att ha många bollar i luften), så ringde min goda vän M och hade panik då han fått in en jätteorder till sitt företag och inte hade någon som kunde ta hand om den, så självklart ställer jag upp! Så igår jobbade jag med det så snart lilla prinsessan tog en tupplur så det blev några timmars arbete igår, plus allt det andra som också ska hinnas med...

Imorse vaknade jag dock med huvudet fullt av snor och 39.2 graders feber, har känt det i några dagar att det är på gång men det har liksom aldrig velat blomma ut... förrän nu då när jag har så mycket att göra! :P Chekade dock ut lite idag, jag är mycket för att lyssna till sin kropp, och när jag vaknade imorse SKREK den åt mig att jag måste varva ned och ta det lite lugnt, så det är vad jag gjort idag, tagit det lugnt och myst med min älskade lilla dotter... Och även om huvudet fortfarande är tungt och kroppen inte riktigt med så känner jag mig ändå lite bättre nu. :)

Idag har jag en hel massa inplanerat och mer fick jag att göra också då min bloggkompis som skulle ha haft hand om Donna idag smsade imorse och hade världens huvudvärk, stackars stackars, hoppas du mår bättre under dagen! :love: Sedan ringde min kära mor och sa att hon inte kunde komma heller idag, hade lovat henne att hon fick ta BerraBus, så nu fick jag två hästar till som vill komma ut på motion idag! Hihi, men det ska nog gå i vilket fall, synd bara att jag inte visste det tidigare för då hade jag bokat in hoppträning med Berra idag! ;)

Har suttit här med en kopp lussekattste och myst, men julkänslan vill inte riktigt infinna sig... :O Kan det bero på att min älskade snö vägrar att infinna sig?!! Skulle faktiskt tro det, sedan bävar jag lite inför julafton också, för det är första gången på 14 år som jag och Nino inte kommer att ta vår årliga julritt då... och varje gång jag inser det rinner tårarna. Många har kommenterat att jag inte verkar lika ledsen över att Nino lämnat mig som jag varit över att Snazza lämnat mig, tro mig när jag säger att så inte är fallet, jag saknar dem båda varje dag, precis som jag saknar alla andra som lämnat mig varje dag... Saken med Nino var dock att han förberett mig på att han tänkte lämna mig, och jag har levt med den vetskapen i 14 år att varje dag har kunnat vara vår sista pga cancern. Med Snazza blev det så plötsligt och därför har jag varit tvungen att skriva av mig mer om den saknaden. Men saknar dem gör jag, så att det värker i hjärtat, dock känner jag någonstans i min sorg att de ändå har det bra därborta på de evigt gröna ängarna, och jag lever i tron att vi en dag kommer att återse varandra!!! ;)

Min älskade vita sagohäst som för alltid är en del av mig!

Nu ska jag dra på mig snickarbältet och gå ut i stallet och fixa lite, har lite att stå i och önskar att dygnet hade många fler timmar än vad det har! Fler som känner så? :D Hihi, sen har jag även ställt iordning lussebullsdeg på jäsning, så jag och Hedlie ska baka lussebullar här sen, som att jag inte hade nog med allt annat jag företagit mig att göra denna härliga söndag?!! :P

Här kommer lite bilder från julkortsfotograferingen 2006, märkväl att bilderna är tagna dagen innan JULAFTON och regnet öste ner där en stund...

Min mor ringde igårkväll och undrade vad jag och maken hade på vår önskelista inför julen... Och jag kan allvarligt säga att jag svarade precis som jag gör varje år: "vi blir glada bara vi får en kram till jul", men det räckte inte förstår ni, min mor blir nästan arg på mig när jag säger så. Men helt ärligt, det enda jag önskar mig till jul varje år är att alla som jag älskar ska få en helt underbar och fantastisk jul, och det som jag ser fram emot mest är att få träffa alla och sitta i lugn och ro och lyssna på hur de har det i sina liv och vad de hittat på. Det materiella betyder liksom ingenting, det är mer sånt man gör utav vana enligt mig. Missuppfatta mig inte nu, jag gillar presenter, men det är inte DET som är det viktiga för mig, och ska man ge mig presenter vill jag hellre ha något som kommer från hjärtat än att man bara köper något för att köpa.

Jag lägger själv ned mycket tanke på varje julklapp jag köper, och alla klappar jag ger bort ligger det väldigt mycket kärlek bakom. Dessutom försöker jag att ge lite extra av mig själv till jul, och om jag ställer upp i vanliga fall så gör jag det ännu mer till jul, haha, med risk för att bli nedringd av folk som vill ha hjälp med ditten och datten nu! ;) För det stora med julen är enligt mig att man ger av sig själv.

Samtidigt blir jag påmind varje jul om hur jag för nu 6 år sedan hamnade på sjukhuset kort efter jul och höll på att lämna jordelivet och alla mina nära och kära och det gör mig alltid extra emotionell! Varje år kollar jag igenom mitt testamente och varje kväll när jag går och lägger mig går jag igenom dagen och ser till att när jag somnar gör jag det med ett nöjt leende på läpparna. För livet är kort, ibland kortare än man tror och även om jag inte vill vara någon dysterkvist nu med det här inlägget, så är det ändå en uppmaning om att ta vara på alla nära och kära, men att även ta vara på sig själv. Det kan låta som värsta klyschan, men lev verkligen varje dag som om den var din sista, och fyll ditt liv med det som just DU vill fylla ditt liv med.

Det är många som undrat över min hjälm så här kommer en produktutvärdering! ;) Jag köpte min Pfiff Omikron mest på skoj, tänkte att den såg luftig och bra ut och just den dagen hade jag världens hjälmfrilla efter att ha svettats i en klassisk ridhjälm. Hade dessutom länge velat testa en lättviktshjälm då jag hört att det skulle vara som att ha keps på sig och jag ÄLSKAR att ha keps på mig. Garvade rätt högt när jag köpte den, eftersom den såg ut som en cykelhjälm enligt mig och jag tänkte att nu blommar det, för annars kan jag många gånger vara rätt konservativ (dressyrryttare som jag är)! :P

Fick hem hjälmen och satte den på huvudet och jag kan lugnt säga att jag lätt skulle ha kunnat ha den på mig dygnet runt sedan dess. Jag fullkomligt ÄLSKAR den! Den är ställbar, så jag kan ställa ut den något snäpp när jag är i stallet och sedan ställer jag in den när jag ska hoppa upp och rida, den är hur lätt och luftig som helst och många gånger glömmer jag nästan bort att jag har den! Hehe, maken brukar titta konstigt på mig och då vet jag att jag glömt att ta av mig hjälmen! ;) Dessutom är den inte så ful som jag först tyckte heller, den är faktiskt "pretty awesome" enligt mig!

Så jag kan verkligen rekommendera denna underbara hjälm!

Min älskade far:"skrattar du?"
Jag:"hahaha, ja va ska jag göra då? Gråta?!!"
Min älskade far:"SANT!"

Så gick vår konversation imorse då jag skrattade som bara den när han ringde, all min älskade snö var som bortblåst och ute öste regnet ner, så vad ska man göra då? Lika bra att skratta åt skiten! ;)

Jag och Carro skulle ut och mysa på kvällstur med Berra och Donna igårkväll, men det har ni säkert läst om hur bra det gick i hennes inlägg! Berra vart skitsur för han har ju skor och tar sig fram hur bra som helst även om det är halt, han var ju PIGG och ville springa av sig och så ska morsan förstöra alltihop! :P Min älskade lilla busponny!!!


Pebblis, Kickan och Lordi fick vila igår, jag och Hedlie var ute och pysslade om dem på dagen. Lordi har energi för ett par hundra hästar just nu, men uppför sig som en gentleman ändå. Liiiite jobbigt att hålla sig i skinnet dock när det kommer plastpåsar och anfaller en! ;)

Sitter och knåpar på ett inlägg om den massage jag använder mig av dagligen på mina hästar, det blir så jäkla långt bara... :P Men jag lovar att det är på väg! Och sen ska jag ju så klart försöka få till några små filmer också eftersom jag kan vara lite flummig i mina beskrivningar ibland.

Som ni kanske märkt har jag inte varit speciellt aktiv i mitt uppdaterande av bloggen på sista tiden, och ni som följt mig som bloggare vet att uppdateringen alltid gått upp och ned på mina bloggar och allt det beror på hur stort skrivbehov jag har. Den senaste tiden har jag inte haft så mycket skrivklåda i fingrarna och därav blir det färre inlägg på bloggen, för jag skriver helt ärligt mest för att få skriva av mig och för den sakens skull skulle det lika gärna kunna vara i en dagbok som ingen annan får tillgång till. Dock tycker jag ju om att babbla och älskar att diskutera med folk, och därav är bloggandet ett bra sätt att få utlopp för skrivklådan! ;)

Den senaste tidens bloggtorka har även berott på att jag rannsakat mig själv, för HONESTLY, jag vaknade upp och såg mig själv i spegeln och insåg att jag inte gillade vad jag såg där. Jag är inte fostrad i någon "ridskoleanda" eller vad jag ska kalla det från grunden, men jäklar vad jag helt plötsligt fastnat i det här med att ha en massa åsikter om andra och deras hästhållning/ridning, vem ger mig den rätten? När försvann den sanna glädjen med att dela denna underbara livsstil med så många oliksinnade?

För om sanningen ska fram finns det lika många filosofier om hästhållning och ridning som det finns ryttare och hästmänniskor, och även om många utav de filosofierna ligger långt ifrån vad jag själv använder mig utav i min tillvaro med mina älsklingar, så måste jag ändå utgå ifrån att INGEN medvetet gör någonting för att SKADA sin häst. Och vem är jag då att komma som någon liten besserwisser och tala om för andra vad som är rätt och fel?!! Nej FY FAN allvarligt talat, gillar själv inte sånna människor, så varför vara en SJÄLV??!!

Önskar att ridningen och hästhållningen istället handlade om hästarna och deras villkorslösa kärlek, den kärlek som många gånger varit den enda anledningen till att jag klivit upp på morgonen, den kärlek som jag faktiskt har att tacka för mitt liv, då det hade varit enklare att bara lägga sig ned och dö om det inte varit för den kärleken. Så DET är ju vad jag vill förmedla till mina medmänniskor som älskar dessa fyrfotingar lika mycket som jag gör, INTE min trångsynthet och egoism. Betänk att "det finns en speciell plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra" (citat av Madeleine Albright) och det tycker jag att man ska ta fasta på, för tänk då vilken speciell plats det måste finnas i himlen för dem som verkligen hjälper varandra och gläds åt varandras framgångar?!

Denna livsstil som hästsporten och hästhållningen faktiskt är har ju föresatsen att vara ett ställe där man inte dömer andra utan istället delar något större än livet och accepterar de olikheter som finns, så låt oss tillsammans jobba för att det ska bli så! Skulle kunna skriva en roman om detta, men då jag känner att jag tappar tråden lite och jag inte riktigt får fram i ord det jag känner med hjärtat så väljer jag att avsluta så.

Och så en URSÄKT till alla dem som råkat ut för mina påhopp, i grunden har jag gjort dem i all välmening även om jag förstår nu att det verkligen inte kan tolkas som så utifrån, och om jag har sårat någon (vet att jag sårat vissa men jag tror att jag personligen bett om ursäkt till alla dem): jag är hemskt ledsen, jag ska göra allt jag kan för att det inte händer igen!

Hihi, vet att det är många därute som INTE håller med mig, maken är en av dem... :P Får snart gå och peta lite på honom igen om han ska komma iväg till jobbet i tid. Själv har man hunnit med att motionera småtrollen på morgonen. Gertrud låg på som satan idag och när jag försökte bromsa in sparkade hon bakut så att det small i metallen. Så det var bara att ratta och se glad ut, allt som oftast är hon ju på strålande humör så jag ska inte klaga, det var helt enkelt bara en sån morgon när hon behövde få vara ensam med sina tankar medans småbenen trummade på. Kerstin däremot var på sitt allra charmigaste humör och väntade på minsta signal från mig, hehe, kanske hade hon hört ryktas om att det skulle finnas mandariner till dem som uppförde sig?! :D


De övriga hästarna har fått sin vanliga dos kärlek på morgonen, älskar ju att vara i stallet, ingen tid på dygnet undantaget... maken brukar klaga ibland och säga att om jag fick som jag ville skulle vi sova i stallet... och det har han nog inte helt fel i. :P

Jag och Carro ska ut och rida efter att jag haft några träningar ikväll, så det blir rätt sent. Ska bli jäkligt mysigt i vilket fall, snön gör liksom att det är ännu lättare att ge sig ut när det är mörkt. Dock hotade vädergubbarna med att snön skulle försvinna imorn, så jag måste njuta så mycket jag bara kan nu medans den ligger! ;) (För er som inte känner mig, jag ÄLSKAR SNÖ!)

Ha en underbar dag nu allihop! KÄRLEK!

Ja det var Donna som föl jag visade igår, hihi, lite komiskt var att inte ens bloggkompisen min som ändå rider henne och har henne nästan som sin egen kände igen henne! :P De allra flesta gissade på BerraBus och det är ju inte så långt ifrån eftersom han trots allt är hennes son. Men BerraBus såg ut så här som föl:

Kan ni gissa vem det söta fölet är? :D

Det blev vilodag för mina älsklingar igår, ja förutom BerraBus som jag red på morgonen och Donna som Carro tog sig en tur med. ;) Var egentligen inte planerat att det skulle bli vilodag, men dottern var extra mammig och jag hade en dålig dag pga. en så banal sak som en bh! Bah, blir nedstämd bara jag nämner det... så let´s face the fact, en bh (eller snarare en icke fungerande sådan) kan verkligen förstöra hela dan för en! Jag har ju i vanliga fall stora tuttar, har alltid haft det och har accepterat det faktum att jag förmodligen alltid kommer att ha det då jag hatar operationer, men att få tuttar fulla med mjölk gjorde inte saken bättre. Och HÖR och HÄPNA, i Sverige 2011 finns det inte amningsbehåar för storbröstade! :O Det är ju fanimej diskriminerande! :( Ska sätta mig och surfa runt, någonstans i världen MÅSTE det finnas amningsbehåar även för dem med lite större bröst!

Hehe, nu har jag fått kräkas ur mig det! ;) Läste förresten en jäkligt intressant artikel om en studie från University of Kent om att lättaste sättet att snabbt komma vidare är att skratta åt sig själv. Så när du ska bearbeta saker som inte går som du vill och som gör att du stressar upp dig, börja med att acceptera problemet, fokusera sedan på det positiva i situationen och skratta sedan gott åt dina kval. Hehe, det är ju det jag alltid har sagt, fast de sa det på ett finare sätt. ;) Speciellt bra ska det vara för dem som har anlag för perfektionism, och att anförtro sig åt en vän eller väninna ökade dessutom risken för att förvärra problemet så det var ingen bra lösning. :)

Herregud vad jag babblar idag, skulle ju berätta om vilodagen jag och så flyter jag ut i värsta faktaföreläsningarna istället! :P Ja, ja, så kan det vara ibland! Blev myspys i stallet på kvällskvisten i alla fall och det är alltid balsam för själen. Jag har verkligen världens mysigaste älsklingar också och de kan stå i timmar och bara njuta av en lång rykt och en massa pyssel. Måste förresten ta mig i kragen och fixa lite hårvård, manar och svansar ser något förvildade ut så det är på tiden.

Fick önskemål om att lägga ut filmer på hur jag masserar och stretchar mina hästar, hehe, jag som hatar ljudet av min egen röst. ;) Förr när folk tränade för mig och filmade fick de lova att ta bort ljudet innan den hamnade på nätet, men jag har tränat mig själv och nu är det inte lika hemskt så jag ska försöka filma ihop en serie om hur jag masserar åtminstonne, så det kommer att dyka upp, jag vet bara inte när.

Eftersom jag såg att min bloggkompis gjort ett inlägg om hur ofta hon smörjer, blev jag också tvungen att prata lite smörja! :P När jag var yngre torkade jag alltid av utrustningen INNAN jag skulle ut och rida, och sedan tvättade jag och smorde all utrustning efter att jag ridit, plus att jag alltid smorde utrustningen grundligt när hästen hade vilodag!

Sen tappade jag den rutinen, och jag har verkligen inte mått bra av det... hatar osmord utrustningen, plus att sakerna inte håller om man inte sköter om dem, så nu har jag börjat med att iaf smörja upp allting varje gång efter ridning, plus att jag rengör och smörjer utrustningen när hästarna vilar. Får se om jag återinför att torka av utrustningen innan ridning också, men tycker att det ska räcka med att man smörjer efteråt. ;)

Sedan kokar jag mina bett minst en gång i veckan, och DET gör jag aldrig avkall på. Tycker att det är viktigt med hygieniska bett då hästarnas magflora störs så lätt, och därför skulle jag aldrig stoppa ett skitigt bett i munnen på hästen, dessutom kan ett skitigt bett ge skavsår och det vill jag inte heller utsätta mina älsklingar för!

Hihi, så det var min syn på smörjandet. Tycker ju dessutom om att hålla utrustningen fin och vill alltid att hästen och jag ska vara fina om det så är här hemma på skogsturen eller på träning/tävling. Antar att det är det enda min pedantiska far har lyckats smitta av sig på mig! ;)

Jag fick inte mycket gjort på morgonen då BerraBus var mammasjuk och då är det bara mys som gäller... vet inte om han tycker att det är lite fuskigt att morsan får åka och hoppa på Näset varje onsdag... eller om han bara tyckte att jag inte brytt mig tillräckligt mycket om honom de senaste dagarna. Så vi stod och myste i timmar imorse istället och till sist var han nöjd och vi kunde ge oss ut på en ridtur. ;) Blev en rejäl tur då vi red långa vändan och den lille mannen taktade hela första biten och slängde med huvudet, när vi väl slängde upp i skogen insåg han dock att det var för jobbigt att hålla på och takta och sen efter det var han som en liten dröm att rida! :D

Hade ju egentligen tänkt hinna med två-tre hästar på morgonen, men då det tog sån tid med BerraBus blev det bara han. ;) Får ta de andra hästarna ikväll istället. Min prickiga skönhet kändes förresten riktigt fin i muskulaturen imorse efter att ha fått ha sitt nya innetäcke på sig inatt, GILLAS! :D

Kerstin stod med ett framben i vattenhinken och såg ut som att "näe vadåååå?? Jag tänkte absolut iiiiiinte försöka hälla ut vattenhinken" när jag kom för att fodra frukost, hehe, min älskade lilla ligist... kan inte annat än skratta åt hennes tilltag, även om de allt som oftast innebär en hel massa extrajobb för mig! ;)

Hihi, bloggar tidigare än vanligt, men så var jag uppe mycket tidigare än vanligt också. ;) Har redan hunnit med att rida Kickan och Pebblis, ja plus alla andra morgonsysslor i stallet... nu väntar jag på att maken ska maka sig upp och gå till jobbet, (jag är gift med världens tröttaste morgonmänniska, han kan helt enkelt inte kliva upp tidigt och framför allt inte flera dar irad) men ser det från den ljusa sidan: så länge han är kvar i sängen får prinsessan sällskap och då kan jag sitta här med min kopp te... :)

Kickan och jag var ute på en tur i en och en halv timme, hon känns så tillfreds med allting och även om hon egentligen inte är någon "Emmahäst" kände jag hur mycket jag ändå skulle sakna henne om hon inte var här längre, för även om vi inte klickar på det sätt som jag klickar med alla andra mina hästar så tycker jag otroligt mycket om henne. Håller ju på att sätta igång henne så skrittar mest fortfarande, och skrittjobb är fanimej viktigare än man tror... jag skrittjobbar alla mina hästar en gång i veckan, och sen jag började med det har de blivit mycket finare i all muskulatur.

Pebblis och jag körde galopp i lilla klätterbacken, det blev fyra vändor, två i vardera galoppen och hon kändes riktigt fin. :) Hon har dock inte förstått den här grejen med att rida när det är kolsvart och jag misstänker att hon längtar efter snö lika mycket som jag... Blir ju oftast att jag rider när det är svart den här årstiden, eftersom jag rider tidigt på morgonen eller sen em/kväll och då finns det inte mycket till dagsljus. Så jag välkomnar lite vit och härlig snö, så KÄNNS det iaf inte lika svart! :P