Mina underbara älskade!
Har suttit här med en kopp lussekattste och myst, men julkänslan vill inte riktigt infinna sig... :O Kan det bero på att min älskade snö vägrar att infinna sig?!! Skulle faktiskt tro det, sedan bävar jag lite inför julafton också, för det är första gången på 14 år som jag och Nino inte kommer att ta vår årliga julritt då... och varje gång jag inser det rinner tårarna. Många har kommenterat att jag inte verkar lika ledsen över att Nino lämnat mig som jag varit över att Snazza lämnat mig, tro mig när jag säger att så inte är fallet, jag saknar dem båda varje dag, precis som jag saknar alla andra som lämnat mig varje dag... Saken med Nino var dock att han förberett mig på att han tänkte lämna mig, och jag har levt med den vetskapen i 14 år att varje dag har kunnat vara vår sista pga cancern. Med Snazza blev det så plötsligt och därför har jag varit tvungen att skriva av mig mer om den saknaden. Men saknar dem gör jag, så att det värker i hjärtat, dock känner jag någonstans i min sorg att de ändå har det bra därborta på de evigt gröna ängarna, och jag lever i tron att vi en dag kommer att återse varandra!!! ;)
Min älskade vita sagohäst som för alltid är en del av mig!
Nu ska jag dra på mig snickarbältet och gå ut i stallet och fixa lite, har lite att stå i och önskar att dygnet hade många fler timmar än vad det har! Fler som känner så? :D Hihi, sen har jag även ställt iordning lussebullsdeg på jäsning, så jag och Hedlie ska baka lussebullar här sen, som att jag inte hade nog med allt annat jag företagit mig att göra denna härliga söndag?!! :P
Men herregud bara för att du inte skriver ut en massa i bloggen innebär väl inte det att du inte är ledsen efter Ninos bortgång efter 14 (!!!!) år... Helt sjukt att folk ens kan tro nå sånt. >.<
ÅÅH vad gott med lussebullar! Jag och Ekke bakade 70 st här om veckan men alla är slut :( Men FYFAN vad goda dom blev ,aldrig ätit nå godare :D Haha..
Sv: Skönt att skriva av sig ibland, <3
Man kanske inte skriver i bloggen dagen, gud vad jag saknar honom osv.
När jag fick ta bort min hund i mars i år var de tufft.
Och än idag när hans namn nämns så blir jag stel o vill dra mig undan för då kommer saknaden, tårarna o önskan att han skulle finnas här hos mig.
SV:
I mirkon ? :)
Hur lyckas du med de, blandar ihop allt som man gör sen hur länge gör du de där inne då ?
Men kokar de verkligen ordentligt där ?
Nyfiken, vi funderar på o göra knäck hemma någon dag.
Om vi orkar ge oss på de igen ;)
haha gullig :)
Så mysig header!
Såklart man saknar dem så det gör ont, men man kan inte gå och tänka på dem hela tiden, då deppar man ju ihop!
Fortfarande kommer tårarna när jag tänker på min älskade hund Poppins, hon gick bort för lite mer än 1 år sen. Jag kommer aldrig sluta sakna henne, men jag måste ju leva samtidigt.
Dessutom har du ju flera andra hästar som behöver dig, då kan man inte låsa in sig och sörja hur länge som helst :)
Just ja, har ni lust att komma ut och prova Stor nåt nu i det närmaste?
Han fick pröva galoppera igår, och det hade tydligen vart VÄLDIGT roligt ;)
Han behöver jobba kan man väl säga....