Ja det känns verkligen som så! :D Red ut på en helt fantastisk tur med Lordi i fm, solen lyste och snön gnistrade och pållen var på sitt allra bästa humör, ville ju typ aldrig vända hemåt! Hade tänkt rida den långa rundan, men så kom jag på att det ligger en jäkla massa träd huller om buller uppe i skogen sen stormen i julas, så det fick bli en tur mot Harvsbodarna istället=möjlighet att rida i princip hur långt som helst på hur fin skogsväg som helst! :)

Mjukade upp honom i skritt och trav och flyttade bakdelen lite, han är så jäkla fin i kroppen nu, mjuk och elastisk och totalt följsam... Sedan skrittade vi på hängande tyglar en bit och sen kom vi mot en backe där jag aldrig galopperat med Lordi för att det känns som att han skulle kunna bli lite överglad och typ bralla av mig där och sedan sticka iväg. (Inte för att han någonsin har gjort det, men han kan bli väldigt glad ibland och det tycker jag att han måste få bli, jag vill dock inte ligga på backen och sprattla bara för att mitt bäcken inte riktigt återhämtat sig efter förlossningen.) Men just idag kändes han så jäkla fin och jag tänkte att det löser sig! Så jag gav hjälperna för galopp, älskar hans galopp så taktfast och rund, han pep till lite och kickade en gång samtidigt som han knixade med nacken, och skrattet över att LEVA bubblade upp samtidigt som jag smekte honom över halsen, min underbara älskade Lordipojke! <3

Var ute i lite över två timmar allt som allt, och jäklar vad underbart det var! :D Sedan var jag in och lekte lite med dottern och käkade lunch och sen gick jag ut och gjorde iordning Donna för att åka och hoppa lite i ridhuset. Mystösen min var pigg och taktade in i transporten utan att se att jag inte hunnit med att öppna bommen... snacka om att jag fick mig en förebrående blick "är du dum eller? jag kan ju inte gå in om du inte öppnar?!!"... så jag skyndade mig att öppna och så kollade hon noga att det verkligen var öppet och sen gick hon in. Plockade fram en liten övning som jag varit sugen på ett tag, värmde upp med att rida galopp över två små hinder och variera antalet galoppsprång, fick 3 som minst och fem som mest, försökte få det till 6 men icke så mycket vill inte damen sätta tillbaka sig... :P

Sedan hoppade jag upp henne på räcke som stod på diagonalen, höjde 3 hål i taget och vi klippte det som att vi inte gjort annat i hela livet... Sista gången jag hoppade av och höjde tänkte jag att jag måste ju vara säker på att jag inte tycker att det blir för tufft att hoppa 80-90 nästa helg med Pebbles, haha, när jag sedan hämtade måttstocken visade det sig att hindret vi just seglat över hur lätt som helst låg på 1.20, snacka om att jag INTE har någon KOLL! Trodde max att det låg på en meter...

Som avslutning hade jag en mjukgörande övning som jag skulle rulla på på låg höjd, och så här i efterhand skulle jag kanske ha skitit i den när jag insåg att jag hoppat 1.20 för det sög till lite i magen när jag såg det... men just då tänkte jag bara att jag skulle fullfölja min tanke, och precis när jag började på den lilla övningen kom det in två stycken i ridhuset så Donna tappade fokusen och stannade, ryggade tre steg och hoppade sedan hindret och hela övningen utan några problem. :) Hon var så jäkla duktig min lilla prinsessa! <3

Sedan när jag kom hem var jag in och myste med dottern och maken en sväng samtidigt som jag väntade på att mamma skulle komma tillbaka med hoppsadeln för den ska hon absolut ha när hon rider... hehe, tvingade henne att rida i min dressyrsadel en gång och hon höll verkligen på att avlida för att det gjorde så ont överallt sa hon. :P Gjorde iordning Pebbles medans jag väntade så när mamma och kusinen kom tillbaka från sin ridtur lastade jag bara sadeln och sen tog jag Pebbles och skulle åka. Haha, trodde jag ja! ICKE sa Pebblan och bestämde sig för att testa mig.

Mamma kom och hjälpte till, och efter ett tag så stod Pebblis tryggt på transporten, kan dock säga att det blir en jäkla massa lastande här framöver för vår del, för jag vägrar att ha hästar som ibland bestämmer sig för att krångla när man ska ut och åka. Åkte iväg till ridhuset där jag skulle rida tillsammans med Carro och hennes fina FIS! :) Kände mig rätt irriterad när jag åkte, och hade den känslan kvar när jag kom fram och hoppade upp och började rida fram... ÄLSKAR Pebblis över allt annat, och skulle aldrig drömma om att låta min irritation gå ut över henne, men den hängde liksom över mig så började fundera på om jag skulle skita i alltihop.

Men så kom Maggan förbi och berömde mig, och jag bet mig i tungan när jag snabbt svarade att jag bara kände mig irriterad, för på en gång hade jag liksom förminskat mig själv! Och så tittade jag på hur fina Carro och Fisen var, och lyssnade på när Maggan sa åt mig att det var ju bara att släppa den där irritationen, för det var då och nu var nu, och jag tog verkligen till mig det och släppte det. Och resten av passet kändes så mycket bättre, när jag liksom inte satt och var irriterad på mig själv.

Fick värsta bra känslan och Pebblis kändes inte alls så kantig som jag tycker att hon brukar göra vid hoppningen, jag litar ju på henne till fullo, och det hjälper mycket när man är så jäkla hopprädd som jag är. Hoppade 95cm som högst men det var mer känslan, att jag kunde komma in rätt på hindren och att det liksom bara flöt på i allt, markarbete som hoppning. Kändes som att jag hade kunnat hoppa mycket högre utan problem, men eftersom det kändes så grymt jäkla bra tyckte jag att det var onödigt. Och jag är så jäkla tacksam över att Carro finns där och hjälper till, och att jag dessutom kunde få se hur hon och Fisen red övningarna idag och sedan rida direkt efter var bara så perfekt! They are so fucking awesome!!:D

OJ, blev en hel jäkla roman det här... :O ;) DUKTIGA ni är om ni orkade läsa ända hit! Var i alla fall en fantastisk dag och jag känner att jag kommer att ha rejäl träningsvärk imorn, men det är bara välkommet!!!