...och idag slask, jag undrar bara vart min fina vinter tagit vägen?! :O Nästan så jag tycker precis som maken att det kan få bli vår nu och bara töa bort, för om det ska vara så här vet jag inte om jag vill ha vinter... och då hör jag ändå till dem som ÄLSKAR vintern, men då menar jag RIKTIG vinter!

Blev en tandemtur med Berra och Kickan igår, red på Berra och tömkörde Kickan framför, kan säga att de var jäkligt på hugget och Berra försökte flera gånger att springa om Kickan vilket inte riktigt funkar när jag tömkör henne... hehe, han blev så jäkla sur när jag höll tillbaka honom och lugnt förklarade att han inte kunde få gå först idag. Älskar förresten mina nya tömkörningstömmar, införskaffade ett par med nylonrep den första biten för att de ska glida bättre genom öglorna strax innan jul. Har alltid velat ha ett par sånna och nu hittade jag ett par sprillans till en liten peng på Tradera så jag slog till! ;)

Kickan pep varje gång jag gav tecken till trav, trodde att hon skulle explodera där ett tag, men det gick bra. När båda hästarna lyssnade på förhållningarna jag gav dem gav jag tecken för galopp, och red sedan 6 steg galopp, 12 steg skritt ett antal gånger tills det flöt på hur bra som helst, då travade jag av och flyttade dem lite sidvärts. Berra flöt från sida till sida, men Kickan hade svårare, vet inte om jag inte riktigt lyckades förmedla vad det var jag ville att hon skulle göra, fick henne till sist att göra några sidvärtsrörelser och då saktade jag av, gav dem båda lång tygel/töm och skrittade hemöver...

Nere på vägen kommer det en lastbil farandes med full gas (det är 50 just på den vägsträckan och jättesmal väg, så vi som bor här kör aldrig fortare än 30 för man hinner verkligen inte stanna om man kör fortare än så) och jag fick hjärtat i halsgropen. För er som inte vet det så hatar jag tung trafik då en utav mina kompisar när jag var riktigt liten var med i en riktigt otäck olycka med en lastbil och varje gång jag ser en traktor eller lastbil ser jag framför mig hur illa det kan gå. Mina hästar är dock trafiksäkra och reagerar inte på någon trafik, men de är hästar och ibland kan den snällaste av hästar reagera på någonting annat och därmed orsaka problem i trafiken. Lastbilen blåste förbi oss i full fart trots mina försök att få honom att förstå att han skulle sakta in och mina underbara hästar skrittade på som om ingenting hade hänt, jag däremot kände mig alldeles skakig i benen då den passerat med bara någon centimeter till godo, så jag klappade om BerraBus och satt av. När vi kom hem hade jag återfått styrkan i benen och hästarna var otåliga över att få komma ut i hagen till de andra.

Mitt på dagen kom bästaste Carro och fotade mig och Pebblis när vi tog oss en tur i paddan, Pebblis är också jäkligt taggad nu och kunde inte alls koncentrera sig när vi red i sommarhagen, så vi gick ned till paddan istället och tog oss ett pass där. Fick tjata en massa övergångar för att hon skulle lugna ner sig och komma till ro, men jäklar vad fin hon är när hon väl gör det! :) Och som jag älskar henne, vet att jag tjatar om det, men det känns verkligen som att hon är en del av mig som hittat tillbaka till mig. SÅ jäkla lycklig över att hon ingår i min familj nu! Haha, jag och Carro hade förresten som vanligt lite kameraproblem... Hon skulle fota med min kamera och det är ju en Canon så för det första är hon inte riktigt van att fota med den, och för det andra så gav den henne ett konstigt error meddelande bara efter några få bilder. Så jäkla typiskt! Hon sprang in och hämtade det andra batteriet och då funkade det bättre, men då jag glömt att slå om objektivet till autofokus blev en hel del utav bilderna rätt suddiga, var inte förräns på slutet som jag kom på att jag kanske skulle tala om hur man fixade det... :P

Både jag och Pebblis var riktigt nöjda med oss själva efter vårat pass... var ju ett tag sedan vi trimmade i paddan då jag bara ridit ut nu när jag satt igång hästarna efter vintervilan. Önskar att jag kunde rida på Lordipojken nu också, längtar efter att dansa fram med min goa lilla kille ju! Men, men vet inte vad vädergubbarna säger och så länge det inte är något underlag för oskodda hästar så kan jag ju inte rida... funderar som sagt allvarligt på att sko honom, men hoppas ju innerst inne att vädret och underlaget ska ordna till sig istället!

Kärlek till dig min älskade Pebblis, så jäkla underbar! :love:

...få klaga lite på underlaget ute också... ;) Jag har inte kunnat sätta igång Donna och Lordi efter deras vintervila eftersom ingen utav dem har skor, i vanliga fall är det inga problem och framför allt Donna trivs absolut bäst barfota, men den här vintern verkar det vara helt omöjligt att låta dem få vara det! För att ta sig upp i skogen där det finns bättre underlag måste man kunna rida längs byvägen åtminstonne, och när den ska vara en jäkla isgata är det ju helt jäkla omöjligt!!! Morr, så jäkla less på att det inte kan komma tillräckligt med snö för att skapa ett perfekt underlag att rida på, utan ishalka.

Håller verkligen både tummar och tår för att det ordnar till sig, annars misstänker jag att det blir skor på dem båda rätt snart. Lordi är verkligen på G och varje gång man kommer till hagen för att hämta någon av dem andra är han snabbt framme och stoppar i huvudet i grimman för att jag ska ta honom istället, söta lilla bebisen min! :love:

Ja imorse var jag verkligen uppe långt innan tuppen, kunde verkligen inte sova... Trots att jag sympatinattade mig själv kl.23 när maken lade sig, vilket typ aldrig händer... låg och vred och vände på mig, somnade, vaknade, somnade igen, vaknade, låg och vred och vände på mig och tröttnade på det så klev upp istället. Så jag och hunden tog oss en promenad innan det var dags att säga god morgon till hästarna. Lara var riktigt pigg och travade på i rask takt, kanske tyckte hon att det var skönt att slippa barnvagnen? Min lilla knäppa vovva... som helst utav allt tar sovmorgon till 11-12 mitt på dan, men imorse såg det verkligen ut som att hon njöt av att få komma ut och röra på sig. ;)

Hehe, jag satsar ju på vasaloppet 2013 och har lyckats få en vän att infria sitt löfte om att ställa upp hon också om jag någon gång skulle göra slag i saken. Hon har inte stått på ett par skidor på typ 20 år, men är grymt vältränad i grunden, och jag har åkt skidor varje år men bara i sakta mak, och jag är grymt otränad trots att jag tyckte att jag höll igång så bra när jag väntade lilla Hedlie... Tappade mer än jag trodde att jag hade gjort vilket gör att jag alltid lägger träningarna på en mycket högre nivå än jag klarar... Men, men har suttit och lagt upp en träningsplan för både mig själv och hästarna nu, känner mig så grymt jäkla pepp! :D

Skapade ett konto på TDB också, och jäklar vad saker och ting har förändrats sedan jag tävlade sist, allting är så datoriserat nu... nästan så att jag kände mig lite gammal och grå när jag satt och klickade runt för att förstå mig på hur det hela fungerar! Betalade min medlemsavgift i klubben igår, så nu är det bara att vänta på att den når dem så kan jag lösa min licens sen. :) Har dock inga större tävlingsambitioner för året då Hedlie går först i alla sånna lägen, men ska helt klart åka på någon tävling! I värsta fall är det ju dessutom jag som ska tävla BerraBus, hua, hur ska det gå? Jag som inte tävlat ponny sen jag var 15!! :P

Nu ska jag ta och äta frukost och hoppas på att min bloggkompis ska vakna och känna att hon mår tillräckligt bra för att komma och rida, det ser ut att bli kanonväder idag nämligen och jag har värmt upp kameran, plus att jag fick hem en jättefin outfit till mig och Pebblis som jag gärna vill ha fina bilder på... Hehe, blir som en liten unge när jag får nya fina saker... vill genast använda dem! ;)

Ja som ni kanske har märkt så har dagarna gått utan ett ljud från mig, blev utan el under den stora stormen som härjade här och min stora fina Disneygran som stod precis utanför köksfönstret "is no more"! Ett under att den inte träffade huset, missade det med max några centimeter och jag är så otroligt glad över det kan jag lova!

Första dygnet var det inga problem att vara utan ström, det vi saknade mest var rinnande vatten då vår vattenpump inte fungerar utan ström... haha, borde vara rätt logiskt va? Men så långt tänkte vi inte förrän vi vred på kranarna och det inte kom någonting... Vi kopplade in ett litet elverk på pannan så att det gick att få värme i huset och satt med tända ljus överallt, rätt mysigt faktiskt! :)

Men redan dygn nummer två började det på att bli rätt jobbigt, då man är så jäkla van vid att ha ström, man tar den liksom för givet. Att laga mat på stormkök, tvingas springa och hålla koll på elverket var 5e minut för att om det stannar så exploderar pannan och tvätta händerna med iskallt vatten i hink, det är inget jag skulle vilja göra varje dag resten av mitt liv, det är jag alldeles för bekväm för! :P Dessutom saknade jag internet, och att pyssla med hästar med endast en liten ficklampa som belysning är rätt påfrestande i längden... Det går, men det är jäkligt jobbigt.

Höll dessutom frysen stängd för då brukar varorna därinne hålla sig längre, men när strömmen väl kom tillbaka och vi öppnade frysen var det bara att slänga allting för det simmade runt i mängder av vatten och luktade riktigt illa... :( Hade bl.a 4kg kycklingfiléer och en stor oxfilé i frysen så det var nästan så att jag grinade när det åkte i sopkorgen!

Nu återgår vardagen lite mer till det vanliga, och jag är glad att alla mina älsklingar mår bra, det är det som är huvudsaken för mig, att min familj ändå mår bra! Hoppas alla ni andra haft en underbar jul och ett riktigt trevligt nyår! :D

Min himmel på jorden! :love:

...men det gäller att vara lika glad för det! :P Jag har en hel lista på saker som ska fixas innan jul, samtidigt som jag ska hinna med allt det vardagliga också, och idag när mitt redan hårt pressade schema blev ännu mer pressat pga olyckliga omständigheter, sa min kropp helt enkelt upp sig. "Hej jag heter Emma, och jag är stress-o-holic" nästa! Det som förut fick mig att ånga på ännu hårdare gör idag att min kropp rycker handbromsen och säger stopp och belägg nu tar vi det lite lugnt här! Och det är inte så lite frustrerande när man alltid vill hålla miljoner bollar i luften samtidigt... dock har jag lärt mig att det inte hjälper att trotsa den hårt åtdragna handbromsen och köra på ändå så att däcken tjuter, så jag blev helt enkelt tvungen att ta det lite lugnt ett tag istället för att sedan försöka jobba ikapp det jag hade missat men utan att stressa vilket är lättare sagt än gjort. Till sist insåg jag att det är omöjligt att hinna med allt det som jag ska försöka hinna med och därför sköt jag upp en del saker så att mitt schema inte blev lika hårt pressat. Vet ju vad som händer om jag inte tar det lite lugnare och det är att jag blir liggandes hela julafton utan att kunna ta mig upp och umgås med familjen, och det är jag faktiskt inte alls sugen på!

Hoppas alla andra har det lite lugnare mitt i julstressen! Kärlek till er alla, nu ska jag försöka städa klart och sedan kasta mig i säng för några timmars sömn innan det är dags igen! :D

Ja som ni kanske märkte så lyste jag med min frånvaro igår och jag som hade så mycket inplanerat... Vaknade med blixtrande huvudvärk, och eftersom jag ammar är jag ännu mer anti värktabletter än vanligt, så det var bara att fixa en vattenflaska dra för persiennerna och krypa ner i sängen igen. Märkte rätt snart att det inte gick åt rätt håll och blev sedan däckad hela dagen med världens migrän. Kan bara säga att det är tur att jag har en så underbar liten prinsessa som höll sig lugn och fin hela dagen. Hon var uppe och busade med maken och så kom han in med henne till mig när det var dags för mat. Själv låg man med huvudet ner i en hink och försökte få huvudet att inte sprängas, somnade helt utpumpad vid 19 när prinsessan käkat sitt sista mål för dagen och somnat i min famn...

Och min underbara make som är så jäkla fantastisk, han fixade med hästarna och hunden och båda katterna, plus att han tog hand om vår underbara dotter. Hörde imorse att det inte hade varit några problem med djuren, har ju lärt honom att visitera hästarna, och även om han kanske inte är riktigt lika noga som jag så vet jag iaf att de blir väl omhändertagna och genomkollade även om jag är sjuk. Kastade mig ut till stallet imorse kan jag säga, en dag utan mina älsklingar är som en hel evighet!

Allihop hälsade glatt när jag öppnade stalldörren och precis som jag verkade de överlyckliga över den snö som nu täcker backen! :) Jag och Carro ska ha pysseldag i stallet idag istället så jag lämnade mockningen tills dess. Hade dock varit grymt mycket mysigare att få ha det igårkväll när alla hästarna kommit in för kvällen, men, men det finns inte så mycket man kan göra åt min migrän, är glad att den är borta idag i alla fall!

Nu ska jag och Hedlie busa lite på soffan innan det är dags att sopa av bilen och åka och hämta upp Carro... :)

Ja, maken och jag begav ju oss som sagt ut till Birsta förut idag för att inhandla de sista julklapparna... och jäklar vad folk det var där! :P Jag som lätt blir smått klaustrofobisk i stora folksamlingar trivdes inte alls, men som tur var lättade det upp något efter 18 så då passade vi på att springa runt och shoppa allt vi bara kunde... och ändå blev vi inte helt färdiga med vårt shoppande, så nu återstår det att shoppa klart det sista på onsdag eller torsdag till veckan och då lär det ju inte precis vara mindre med folk! :(

Nu har jag varit ute och tagit hästarna i vanlig ordning, stod och funderade på att kapa lite manar med saxen redo i handen, men fegade ur och blev till sist så att jag la ifrån mig saxen och ryktade på istället... :P Tror att jag tar och kapar manar imornkväll istället för då ska jag och Carro ha myskväll i stallet och julpynta. Hihi, DET ser jag fram emot! De senaste två jularna har jag inte pyntat så mycket i stallet... förr var det en tradition som jag verkligen inte tummade på, men det har liksom inte blivit av de senaste två åren. Men imorn så blir det till att pynta och så ska vi ta in hästarna lite tidigare än vanligt och mysa med dem innan Carro måste ta bussen hem. ;)

Och maken muttrar för det ska komma en hel massa underbar snö imorn!!! Håller verkligen tummar och tår för att de där vädergubbarna ska ha rätt den här gången... vill ju verkligen ha SNÖ, har varit ute med skidorna för första gången idag också, i full fart genom byn bakom en helvild Kerstin! Hahaha, hon blev en riktig liten studsboll och laddade på för fullt när jag spände för henne med tolklinor. Måste verkligen se till att någon fotar denna underbara lilla ligist när hon kommer flygande (läs studsande) med någon i tolklina bakom. Gertrud fick också dra men hon hade en sån där "jag-lyssnar-alltid-på-min-mamma-och-gör-precis-som-hon-säger-dag" så minsta lilla tecken från mig och hon lyssnade och då var jag ju bara tvungen att gå in och tränsa och dra på tömkörningstömmarna istället för när hon är på det där humöret blir hon nästan förnärmad om man försöker busa med henne.

Vi jobbade lite öppna och sluta efter vägen istället och hon är så söt där hon trippar fram min lilla tös... På slutet knäppte jag lös henne och tränade lite frihetsdressyr istället, och när hon tyckte att hon varit duktig nog travade hon iväg in i stallet. Var ju tvungen att ge henne tecken att gå ut igen en sväng så att hon inte gör det till en vana... men hon gick duktigt ut igen och stannade tills jag gav tecken att hon fick gå in igen. Sötnötan min! :love:

Nä, nu kallar sängen! Har en hel del på schemat imorn så måste verkligen se till att få mig lite sömn innan det är dags... Hoppas på att kunna fota lite imorn också, blev inspirerad när jag fotade Carro när hon red Stor i onsdags, och när jag dök ner i alla mina fotomappar insåg jag att jag fotat väldigt lite på sista tiden... Jag som ÄLSKAR att fota! :D Så imorn ska kameran få följa med mig ut till hästarna hade jag tänkt. ;)

Jag och Stor stack ju ut själva idag, märkte när jag kom till stallet att snön var klibbigare där än här hemma, och då är det ändå inte speciellt långt emellan... Skit också tänkte jag, då får han säkert styltor... och mycket riktigt när jag hämtade in honom från hagen hade han styltor. De lossnade dock relativt lätt så bestämde mig för att testa, ibland går det ju bättre när man sitter på än vad man tror att det ska göra. Masserade igenom Stor och han har sina punkter som det är "ontskönt" på, och sen har han andra där det bara är skönt och då står han med huvudet i backen och tuggar och halvsover.

Sadlade helt utan tandgnisslan, hehe, han gillar inte alltid när man drar sadelgjorden... men efter som jag är så noga med att klappa och sen stryka i sadelgjordsläget och sedan även stryka på ryggen brukar det ändå inte vara några problem om inte hästen är otroligt känslig då vill säga. Hade ju en liten farbror Nino som alltid skulle tala om att han inte gillade sadelgjorden, och det spelade ingen roll hur länge man klappade och strök på honom, han var liksom bara tvungen att berätta att det där tycker jag inte om, och sen var det bra med det. :') Aw, min älskade Nino som jag saknar dig!

Hoppade upp och provskrittade på stallbacken ett varv, ingen fara, inga styltor! Stor var ivrig att komma iväg och knatade iväg uppför den lilla backen till vägen. Vi svängde av upp i skogen på den enda riktiga ridväg jag och Carro hittat, och Stor var pigg. Red övergång, sidvärts, övergång, sidvärts mest hela passet och la ner honom i en riktigt lång och låg form. Han jobbade glatt på och klippte med öronen, men precis som jag sett när jag gått med Carro försöker han lägga mer vikt på höger bakben än vänster och därför fokuserade jag lite extra på att han skulle ta lika mycket vikt med båda bak.

Han frustade och tuggade förnöjt på bettet och när jag bad om trav första gången pep han till och slängde upp huvudet och försökte få kuta! Hehe, han är så söt! Som en stor förvuxen ponny, och precis som dessa försöker han alltid komma undan lite arbete. Flyttade honom i en öppna tills han lyssnade igen och bad om trav igen och denna gången jobbade han på bakifrån och fram. Fortsatte att jobba med övergång, sidvärts och när han till sist kändes så lösgjord som jag ville ha honom med jämn vikt på alla fyra ben då klappade jag om honom och så vände vi hemåt igen.

Hela vägen hem gick han på nästan hellånga tyglar och så ställde jag igenom honom i sidorna men med mulen nästan i backen. När vi var nästan framme vid vägen gjorde jag halt med mulen fortfarande i backen, klappade om honom och satt av. Han ställde sig direkt att stretcha så han var rätt nöjd med passet själv tror jag! :) Gick sista biten hem med en mycket nöjd och glad Stor i släptåg och när vi stretchade och backade på gången syntes det på honom att han kände sig rätt nöjd med känslan i kroppen. Perfekt, nöjd häst=nöjd Emma! ;)

Han stod och sov på gången medans jag ryktade och sen blev det täcke på och så ut i hagen igen... Precis när vi kommer ut på stallbacken ser jag hur en schäfer springer omkring inne i den andra hagen och jagar de två hästarna som går där! :O Morrade till åt den och då gav den sig iväg bortåt granngården till, vet inte om den brukar få vara där och leka, men jag skulle då rakt inte vilja ha någon hund i hagen som jagar hästarna, såg inte till någon matte eller husse heller så vet inte riktigt vart den tog vägen sen heller.

Nu ska jag, maken och lilla prinsessan iväg och införskaffa de sista julklapparna... Eventuellt blir det en överraskning också... hehe, men det beror helt och hållet på vad jag är på för humör! :P


Fina, mysiga Stor, synd att jag inte hittade några batterier till kameran för nu fick det bli några tagna med min mobiltelefon istället och det blir ju så sjukt bra kvalla på dem... NOT! Söt är han i alla fall gofisen! :)

Vid fyra imorse högg det till i magen, och jag blev klarvaken! Skit, skit, skit var min första tanke, inte en gång till... men så kom det ett missnöjt knorrande från magtrakten och jag insåg att det kanske var så att min mage strejkade lite då jag inte riktigt skötte mitt matintag igår... Smög ur sängen för att inte väcka maken och lilla prinsessan som fortfarande sov sött, ja hunden ligger där inne också, men henne behöver man inte smyga för att inte väcka för hon sover som en stock... :P Ställde mig att koka "mormorHilma-välling" och tittade ut upp mot vägen för att försöka se vad det var för väder... snöflingorna dalade sakta mot marken. Åt min välling och en halv apelsin och sen var magen som vanligt igen, skönt tänkte jag, hoppade i stallkläderna och begav mig ut i stallet.

Lordi, Pebblis och Berra hade bestämt sig för att ta en sovmorgon idag och blinkade trött när jag tände lampan... lät dem ligga och myste en stund med Donna istället. Måste verkligen ta mig i kragen nu och fixa lite med deras manar, de ser ut som skogstroll allihop.... :) Haha, saken är bara den att jag aldrig blir riktigt nöjd när jag fixat med manarna, så därför låter jag liksom bli så länge det bara är möjligt och till sist när det ser för överjävligt ut blir jag ju så illa tvungen att göra någonting åt dem. ;)

Smög in till Berra som lagt sig raklång i spånet igen, och han vinklade ena örat åt mitt håll och gnäggade lågt, då vet jag att han vill mysa och att det är okej att komma och sätta sig vid hans huvud. Hua, minns när den här lilla grabben låg i mitt knä och sov... det är några år sedan nu... Sjönk ner vid hans huvud och han bökade sig nöjt upp i mitt knä och sen tittade han otåligt upp på mig för att se om jag inte tänkte börja stryka honom över ansiktet som jag brukar. Jag skrattade lågt och började lugnt och varsamt stryka honom över ansiktet och i pannluggen och manen och sedan vidare ner över halsen. Han suckade nöjt och slöt ögonen igen. Tårarna började på att rinna, och jag lät dem rinna, för jag saknar alla som lämnat mig så där extra mycket när det lackar mot jul, och jag vet att om jag inte släpper ut sorgen blir det bara värre.

När tårarna slutat rinna stack Kickan ut huvudet över sin boxkant och tittade uppfordrande på mig, nog tyckte hon allt att det var hennes tur nu. Och när jag inte gjorde någon ansats till att kliva upp skakade hon kraftigt på huvudet och sedan bankade hon lite försiktigt på dörren med ena framhoven... jag pussade på Berra och försökte få honom att flytta ner huvudet i spånet men han spjärnade emot och protesterade med ett dovt litet ljud långt nerifrån halsen... Då sparkade Kickan till dörren hårdare och slängde med huvudet och jag förstod att hon inte tänkte tillåta att Berra fick all uppmärksamhet så jag lade vänligt men bestämt ner hans huvud i spånet och klev upp och gick in till Kickan.

Ställde mig att massera damen och hörde hur Pebblis klev upp inne i sin box, Lordi och Berra låg fortfarande kvar. Kickan hade små spänningar i alla åtta zoner som jag kollar varje dag, så jag förstår om hon pockade på uppmärksamhet, masserade loss de spänningar som var värst och lovade henne att hon skulle få en omgång till ikväll när de kommer in, hon vände sig emot mig och tog tag i jackfickan... Jag vet, jag vet, man ska inte ge dem godis när de tigger, men ibland är de så förbannat söta när de gör sånna där saker att jag bara inte kan låta bli. ;) Klev ut ur boxen och damen ställde sig att äta hö igen, öppnade Pebblis boxdörr och klev in.

Pebblis gnäggade lågt hon också och sänkte huvudet, jag gick ut och hämtade hennes favoritborste och stod sedan och ryktade i säkert en halvtimme och under den tiden klev grabbarna upp också. När jag tänkte gå ut ur boxen hejdade hon mig och placerade sitt huvud på min axel och blåste varm luft i örat på mig, vi brukar stå så ofta hon och jag och det är så jäkla mysigt. Strök henne över halsen och bogen, min prickiga kärlek som äntligen hittat hem, så känns det verkligen, som att hon alltid fattats mig och nu är hon här!

Lordi stod och väntade på att jag skulle komma in till honom så jag bytte till hans favoritborste och klev in i hans box, han ställde sig nöjt att halvsova medans jag ryktade. Hans man är värst, jag har aldrig kapat den sen han föddes, och nu är den så stripig i nederkanten att hur mycket man än borstar och reder ut tovor så kommer det nya på en gång. Måste dock bestämma mig för hur mycket jag ska kapa, för det brukar verkligen bli jättefult om jag bara kapar en bit, måste nästan bli så att han får kort "dressyrhästman"... Hehe, jag som älskar lååååånga manar... Jaja får se hur jag gör, innan helgen är slut ska alla manar vara fixade iaf! :)

Sedan fick de sitt kraftfoder och så gick de ut, jag mockade och skurade vattenhinkar min vana trogen och sedan gick jag in och gjorde mig en kopp te och satte mig här vid datorn en stund... Herregud vilken roman det blev, men var verkligen på skrivhumör idag så det får ni stå ut med! :P

Jag och prinsessan efter utflykten till Stor igår, Carro som fotat! ;)

Ikväll kom det lite sån där snö som jag vill ha här, maken spelar jullåtar på stereon och jag står och julbakar lite, och då slog det mig... det är inte långt kvar till julafton nu! :) Beslutade mig för att hästarna fick en liten vintervila ändå, då jag varit lite öm i magen efter måndagenseskapader och så har det ju varit så tråkigt väder också. Nu hoppas jag att snön jag blivit lovad kommer så rider vi igång igen! Eller ja, alla utom Donna har bara fått en liten vila, Donna har en längre vila eftersom hon är den enda som gått fullt ut hela sommaren och hösten, de andra har ju haft lite halvvila eftersom jag var så stor och tjock under graviditeten, och Pebblisen har jag inte riktigt koll på, men har för mig att Anna sa att hon också hade haft lite halvvila. Så alla pållarna utom Donna ska sättas igång igen till veckan.

Idag har jag haft en hel del pyssel för mig här hemma då vi firar jul här hemma med mina och Mattis föräldrar, min älskade syster och eventuellt min moster och mina kusiner. Har myst en hel massa med min underbart goa dotter också, hon är så jäkla go! :D Sen var jag, Carro och Hedlie till Stor också, Carro red och jag instruerade från backen. Imorn är det min tur att ge mig ut på en tur, och på söndag blir det ridhuset. Ni var många som undrade lite över Stor och det är så att han är en utav mina elevers häst, och då hon är gravid nu och inte får rida för maken sin och dessutom precis förlorade sin medryttare, bad hon mig om hjälp och då är det klart att jag ställer upp! Sen får Carro också rida eftersom vi då kan ta honom på dagtid när Hedlie måste följa med oss till stallet. ;) Ni kan hitta Stor och hans ägare här, och där hittar ni även en mer utförlig presentation av den här otroligt trevliga killen!!!

Nu ska jag gå och se så att jag inte lyckats bränna mina vattenfrallor, blev sugen på sånna och det var verkligen år och dar sedan jag bakade sånna, så mitt i julbaket slängde jag ihop en sats med sånna också och de bör vara färdiga nu! ;) Har dessutom en tvätt att hänga, och sen blir det till att natta mina fyrbenta älsklingar... Och sen lär nog kudden kalla på mig kan jag tänka. Har inte sovit som jag ska sen i måndags, är ju liksom lite orolig för att jag ska vakna och må så där dåligt igen... men ju fler dagar som går och det går bra, desto lugnare blir jag... kan ju inte gå och oroa mig för det där resten av livet, måste bara bearbeta det lite så att jag kan hitta mitt vanliga lugn igen, händer det igen så händer det igen och gör det inte det blir jag verkligen överlycklig!!

Hihi, det bidde en sats med knäck ändå... känner mig ju otroligt sliten och det stormar verkligen här så att ge sig ut och rida när magen fortfarande ömmar och man inte känner sig riktigt säker på om man kommer att orka eller inte är nog ingen höjdare, så jag valde att låta bli. Regnet ÖSER verkligen ner här, så ska strax gå ut och ta in mina älskade hästar och pyssla om dem i några timmar i alla fall! :)

Nu har jag och prinsessan bakat lussebullar, eller ja, jag har bakat och hon har underhållit mig! ;) Hon är bara för söt, min lilla älskling, det var grymt många utav sköterskorna på sjukhuset som förundrades över hur snäll hon var, och flera utav dem tänkte kidnappa henne och ta med sig henne hem. :) Hon är ju alltid så jäkla gla och go så jag antar att både jag och maken hunnit bli så bortskämda med det att vi inte reflekterar över det.



När vi bakat färdigt passade vi på att lussa lite för oss själva, ska lussa för maken också när han kommer hem! Får se om jag sätter in en sats med knäck i mikron senare, just nu sover lillan så ska snart ut och gå en sväng med henne i vagnen tänkte jag...


Sitter och spelar min dagliga freeroll också, i förrgår vann jag 63:- på den... tänkte att jag skulle försöka slå den vinsten nu! :) Vet dock inte om det är möjligt då jag inte alls har samma koncentrationsförmåga idag som jag hade då... men helt klart värt att göra ett försök!

Åh, vad jag njöt av att vara i stallet imorse... ville aldrig gå in och släppa iväg maken på jobbet, men till sist var jag ju tvungen. Fick ju aldrig min tid av morgonpyssel i stallet igår då jag åkte med ambulansen så tidigt att det var maken som tog hand om hästarna innan han kom in till sjukhuset. Kan säga att hästarna njöt i fulla drag också. ;)

Ryktade dem allihop innan jag drog på dem täckena och släppte ut dem, sen mockade jag medans radion skrålade på högsta volym... synd bara att jag inte kan få in Bandit på radion i stallet... torkade ur hyllorna där jag förvarar lite av mina saker och pysslade på lite, gick ut och satte mig i hagen och bara myste.

Får se om jag orkar rida idag, är ju lite yr då jag inte åt något på i stort sett hela dagen igår, och jag är extremt känslig för sånna saker... Men jag hoppas att jag kan ta mig några svängar till kvällen när maken kommer hem, ställde in träningarna jag skulle ha haft ikväll då jag kände att jag antagligast inte kommer att orka med det. Vill inte köra bil när jag är så här yr!

Nu ska jag gå och göra iordning en sats med lussebulledeg... och sen ska jag nog ta och koka lite knäck... tänk att det är lucia idag! :)

...och idag blev det min första åktur med ambulans i ilfart till sjukhuset... en mindre rolig första gång, men ändock en första gång! Men nu hoppar jag i berättelsen, vaknade imorse och låg i en jättekonstig ställning, kände att det värkte som attan i ryggen och tänkte skit också nu har jag legat konstigt så jag fått ryggskott eller något sånt... ammade dottern och smärtan tilltog och jag började nu på att inse att den inte kom från ryggen utan satt i magen och strålade mot ryggen.

Klev upp och tog ett glas fil eftersom det brukar lindra, smärtan molade på och det var jobbigt att andas, gick på toa och där stegrades smärtan till den punkten att jag inte fick någon luft. Jag svimmade av och när jag vaknade kunde jag fortfarande inte dra åt mig andan som jag skulle... lyckades ropa på maken som direkt ringde efter hjälp, mina otroligt gulliga föräldrar kom och pappa åkte med mig i ambulansen och mamma åkte med maken och Hedlie.

Usch och fy för den smärtan kan jag bara säga, att föda barn var ju ingenting enligt mig, men det här... :( Väl inne på sjukhuset togs det en massa prover och rätt snart hade de i alla fall uteslutit propp i lungan eller några andra besvär med andningen, det var helt enkelt så att smärtan i magen gjorde att det var svårt att andas... Efter smärtstillande avtog smärtan så sakteliga och sedan lekte de dektektiver som vanligt i min kropp, hemskickad vart jag på kvällskvisten med en ömmande mage men utan smärtor, och utan diagnos... som vanligt måste jag säga!

De tror att det antagligast var ett njur- eller gallstens anfall, men helt säker kan de inte vara och förklarade det med att ibland blir det inte mer än så, så nu går jag och hoppas på att jag aldrig mer kommer att få uppleva den smärtan igen. Och huvudsaken är ju att de kunde utesluta allt som är livshotande!

Nu myser jag i soffan med maken och min älskade dotter, helt groggy då jag inte fick äta på hela dagen eftersom jag kanske var tvungen att opereras. Ska snart krypa till sängs och sova gott, hoppas man inte blir alltför medtagen imorn.

Hoppas att alla andra haft en roligare dag än jag! :)

Bara för att jag sitter här och precis har skrivit ett inlägg om att julkänslan inte infunnit sig kommer maken med en stor kopp med glöggte och varma julstjärnor som svärmor bakat! MUMS, och när han dessutom slog igång lite jullåtar på stereon i rummet intill började ändå den varma känslan av att det snart är jul att infinna sig! ;)