Någon gång ska vara den första...
2011-12-12 20:02:30 / 3 kommentarer ..
...och idag blev det min första åktur med ambulans i ilfart till sjukhuset... en mindre rolig första gång, men ändock en första gång! Men nu hoppar jag i berättelsen, vaknade imorse och låg i en jättekonstig ställning, kände att det värkte som attan i ryggen och tänkte skit också nu har jag legat konstigt så jag fått ryggskott eller något sånt... ammade dottern och smärtan tilltog och jag började nu på att inse att den inte kom från ryggen utan satt i magen och strålade mot ryggen.
Klev upp och tog ett glas fil eftersom det brukar lindra, smärtan molade på och det var jobbigt att andas, gick på toa och där stegrades smärtan till den punkten att jag inte fick någon luft. Jag svimmade av och när jag vaknade kunde jag fortfarande inte dra åt mig andan som jag skulle... lyckades ropa på maken som direkt ringde efter hjälp, mina otroligt gulliga föräldrar kom och pappa åkte med mig i ambulansen och mamma åkte med maken och Hedlie.
Usch och fy för den smärtan kan jag bara säga, att föda barn var ju ingenting enligt mig, men det här... :( Väl inne på sjukhuset togs det en massa prover och rätt snart hade de i alla fall uteslutit propp i lungan eller några andra besvär med andningen, det var helt enkelt så att smärtan i magen gjorde att det var svårt att andas... Efter smärtstillande avtog smärtan så sakteliga och sedan lekte de dektektiver som vanligt i min kropp, hemskickad vart jag på kvällskvisten med en ömmande mage men utan smärtor, och utan diagnos... som vanligt måste jag säga!
De tror att det antagligast var ett njur- eller gallstens anfall, men helt säker kan de inte vara och förklarade det med att ibland blir det inte mer än så, så nu går jag och hoppas på att jag aldrig mer kommer att få uppleva den smärtan igen. Och huvudsaken är ju att de kunde utesluta allt som är livshotande!
Nu myser jag i soffan med maken och min älskade dotter, helt groggy då jag inte fick äta på hela dagen eftersom jag kanske var tvungen att opereras. Ska snart krypa till sängs och sova gott, hoppas man inte blir alltför medtagen imorn.
Hoppas att alla andra haft en roligare dag än jag! :)
Klev upp och tog ett glas fil eftersom det brukar lindra, smärtan molade på och det var jobbigt att andas, gick på toa och där stegrades smärtan till den punkten att jag inte fick någon luft. Jag svimmade av och när jag vaknade kunde jag fortfarande inte dra åt mig andan som jag skulle... lyckades ropa på maken som direkt ringde efter hjälp, mina otroligt gulliga föräldrar kom och pappa åkte med mig i ambulansen och mamma åkte med maken och Hedlie.
Usch och fy för den smärtan kan jag bara säga, att föda barn var ju ingenting enligt mig, men det här... :( Väl inne på sjukhuset togs det en massa prover och rätt snart hade de i alla fall uteslutit propp i lungan eller några andra besvär med andningen, det var helt enkelt så att smärtan i magen gjorde att det var svårt att andas... Efter smärtstillande avtog smärtan så sakteliga och sedan lekte de dektektiver som vanligt i min kropp, hemskickad vart jag på kvällskvisten med en ömmande mage men utan smärtor, och utan diagnos... som vanligt måste jag säga!
De tror att det antagligast var ett njur- eller gallstens anfall, men helt säker kan de inte vara och förklarade det med att ibland blir det inte mer än så, så nu går jag och hoppas på att jag aldrig mer kommer att få uppleva den smärtan igen. Och huvudsaken är ju att de kunde utesluta allt som är livshotande!
Nu myser jag i soffan med maken och min älskade dotter, helt groggy då jag inte fick äta på hela dagen eftersom jag kanske var tvungen att opereras. Ska snart krypa till sängs och sova gott, hoppas man inte blir alltför medtagen imorn.
Hoppas att alla andra haft en roligare dag än jag! :)
Kommentarer
Bonnie http://teamkarlsson.blogg.se/
Uscha! Hoppas det håller sig borta nu!
Men fy..
De är verkligen hemskt o ha smärta, och samtidigt inte få luft. :/
josefine m. ridtravaren Bellie http://minfux.blogg.se/
Hua då! :/ Hoppas de inte kommer tillbaka.. <3
Trackback