Vid fyra imorse högg det till i magen, och jag blev klarvaken! Skit, skit, skit var min första tanke, inte en gång till... men så kom det ett missnöjt knorrande från magtrakten och jag insåg att det kanske var så att min mage strejkade lite då jag inte riktigt skötte mitt matintag igår... Smög ur sängen för att inte väcka maken och lilla prinsessan som fortfarande sov sött, ja hunden ligger där inne också, men henne behöver man inte smyga för att inte väcka för hon sover som en stock... :P Ställde mig att koka "mormorHilma-välling" och tittade ut upp mot vägen för att försöka se vad det var för väder... snöflingorna dalade sakta mot marken. Åt min välling och en halv apelsin och sen var magen som vanligt igen, skönt tänkte jag, hoppade i stallkläderna och begav mig ut i stallet.

Lordi, Pebblis och Berra hade bestämt sig för att ta en sovmorgon idag och blinkade trött när jag tände lampan... lät dem ligga och myste en stund med Donna istället. Måste verkligen ta mig i kragen nu och fixa lite med deras manar, de ser ut som skogstroll allihop.... :) Haha, saken är bara den att jag aldrig blir riktigt nöjd när jag fixat med manarna, så därför låter jag liksom bli så länge det bara är möjligt och till sist när det ser för överjävligt ut blir jag ju så illa tvungen att göra någonting åt dem. ;)

Smög in till Berra som lagt sig raklång i spånet igen, och han vinklade ena örat åt mitt håll och gnäggade lågt, då vet jag att han vill mysa och att det är okej att komma och sätta sig vid hans huvud. Hua, minns när den här lilla grabben låg i mitt knä och sov... det är några år sedan nu... Sjönk ner vid hans huvud och han bökade sig nöjt upp i mitt knä och sen tittade han otåligt upp på mig för att se om jag inte tänkte börja stryka honom över ansiktet som jag brukar. Jag skrattade lågt och började lugnt och varsamt stryka honom över ansiktet och i pannluggen och manen och sedan vidare ner över halsen. Han suckade nöjt och slöt ögonen igen. Tårarna började på att rinna, och jag lät dem rinna, för jag saknar alla som lämnat mig så där extra mycket när det lackar mot jul, och jag vet att om jag inte släpper ut sorgen blir det bara värre.

När tårarna slutat rinna stack Kickan ut huvudet över sin boxkant och tittade uppfordrande på mig, nog tyckte hon allt att det var hennes tur nu. Och när jag inte gjorde någon ansats till att kliva upp skakade hon kraftigt på huvudet och sedan bankade hon lite försiktigt på dörren med ena framhoven... jag pussade på Berra och försökte få honom att flytta ner huvudet i spånet men han spjärnade emot och protesterade med ett dovt litet ljud långt nerifrån halsen... Då sparkade Kickan till dörren hårdare och slängde med huvudet och jag förstod att hon inte tänkte tillåta att Berra fick all uppmärksamhet så jag lade vänligt men bestämt ner hans huvud i spånet och klev upp och gick in till Kickan.

Ställde mig att massera damen och hörde hur Pebblis klev upp inne i sin box, Lordi och Berra låg fortfarande kvar. Kickan hade små spänningar i alla åtta zoner som jag kollar varje dag, så jag förstår om hon pockade på uppmärksamhet, masserade loss de spänningar som var värst och lovade henne att hon skulle få en omgång till ikväll när de kommer in, hon vände sig emot mig och tog tag i jackfickan... Jag vet, jag vet, man ska inte ge dem godis när de tigger, men ibland är de så förbannat söta när de gör sånna där saker att jag bara inte kan låta bli. ;) Klev ut ur boxen och damen ställde sig att äta hö igen, öppnade Pebblis boxdörr och klev in.

Pebblis gnäggade lågt hon också och sänkte huvudet, jag gick ut och hämtade hennes favoritborste och stod sedan och ryktade i säkert en halvtimme och under den tiden klev grabbarna upp också. När jag tänkte gå ut ur boxen hejdade hon mig och placerade sitt huvud på min axel och blåste varm luft i örat på mig, vi brukar stå så ofta hon och jag och det är så jäkla mysigt. Strök henne över halsen och bogen, min prickiga kärlek som äntligen hittat hem, så känns det verkligen, som att hon alltid fattats mig och nu är hon här!

Lordi stod och väntade på att jag skulle komma in till honom så jag bytte till hans favoritborste och klev in i hans box, han ställde sig nöjt att halvsova medans jag ryktade. Hans man är värst, jag har aldrig kapat den sen han föddes, och nu är den så stripig i nederkanten att hur mycket man än borstar och reder ut tovor så kommer det nya på en gång. Måste dock bestämma mig för hur mycket jag ska kapa, för det brukar verkligen bli jättefult om jag bara kapar en bit, måste nästan bli så att han får kort "dressyrhästman"... Hehe, jag som älskar lååååånga manar... Jaja får se hur jag gör, innan helgen är slut ska alla manar vara fixade iaf! :)

Sedan fick de sitt kraftfoder och så gick de ut, jag mockade och skurade vattenhinkar min vana trogen och sedan gick jag in och gjorde mig en kopp te och satte mig här vid datorn en stund... Herregud vilken roman det blev, men var verkligen på skrivhumör idag så det får ni stå ut med! :P

Jag och prinsessan efter utflykten till Stor igår, Carro som fotat! ;)