Idag vaknade man med helt igentäppt näsa, men i övrigt kände jag mig piggare än vad jag gjort de senaste dagarna då jag haft feber, bestämde mig för att ändå ta tempen så att jag inte bara tror att jag är bättre... Hehe, brukar nämligen vara så att jag känner mig bättre och så kör jag på som vanligt och så visar det sig att jag hade feber ändå och så blir jag mycket sämre igen. Men nej då, känslan var rätt, ingen feber. WIHO! :D

Jag byltade på prinsessan och stack ut och gick med vagnen, åh så härligt att röra ordentligt på sig igen... har ju tagit det väldigt lugnt de här dagarna eftersom jag inte velat ta ut mig så att jag inte orkar med att vara en bra mamma för min lilla prinsessa och kanske var det värt det för det känns som att jag tillfrisknade mycket snabbare än vad jag brukar! ;)

Sen blev det en hel massa pyssel och mys i stallet då lillan somnade under promenaden och sedan sov sött i några timmar. Hann t.o.m tömköra Kickan och Pebblis. Och så pyntade jag i boxarna också... något som jag gjort ända sedan jag var riktigt liten och som jag nog aldrig kommer att kunna sluta med. Dock fällde jag några tårar när jag kom att tänka på hur Nino alltid tog sig tid att kolla på de konstverk jag ritat i spånet, innan han la sig att rulla i det. Ingen utav mina andra älsklingar som uppskattar det på samma sätt som han gjorde... men samtidigt gör jag det ju mest för min skull, för jag får ett fånigt flin på läpparna när jag ser mina fina små konstverk i boxarna. Blev tvungen att springa och hämta kameran för skojs skull och fota, så här såg det ut i boxarna idag:

Haha, ja det är okej att tycka att jag är lite smågalen! :P Men jag älskar verkligen att göra det fint för mina älsklingar och när jag ändå håller på därute i stallet kan jag lika gärna rita något i spånet också, det brukar alltid förlänga livet på både mig själv och övriga besökare i stallet. ;)

Tömkörningen med Kickan gick så där, hon är rejält låst i SI-lederna igen och det gör att man kör några steg gör halt rättar till låsningen, kör några steg gör halt rättar till låsningen... och så där får man hålla på... Hon är ju verkligen världens sötaste lilla fröken, men hela hennes exteriör talar emot henne och när det är så här tycker jag mest bara synd om henne även om hon är lika go och gla som alltid, och inte verkar märkbart påverkad i övrigt än att hon blir jäkligt stel och kantig. Avslutade när hon iaf kändes lösgjord i framdelen och bakdelen hängde med någorlunda!

Pebblis var en fröjd att tömköra idag, hon var lyhörd och uppmärksam och ville verkligen jobba... hon har ju fått vila två dagar irad eftersom jag bara haft ork till lite rykt och massage och nu var det precis som att hon tyckte att det fick räcka med vilan och sättas igång med lite arbete istället! ;) Härliga underbara lilla Pebblis, får nästan tårar i ögonen när jag tänker på att du tillhör familjen nu, trodde ju att jag hade förlorat dig för ett år sedan, och nu står du här hemma på gården som att du alltid funnits här vid min sida. :love:

Nu ska jag och Hedlie baka lite och sedan blir det till att laga middag innan maken kommer hem... blir supergod kycklingröra med ris ikväll... SMASKENS! :)