...ja, DET gör jag idag. :P Körde fem pass med snöplumsning igår, på fem mycket pigga och glada hästar och så fick jag den briljanta idén också att jag skulle ha mycket kortare läder än vanligt också så att jag kunde träna mina lår lite extra. Kan säga att det tog bättre än jag trodde att det gjorde. Dessutom var jag ut på skidorna igårkväll och körde två mil, vilket också tar på låren... så ja, jag går gör skoj idag! ;)

Kickan kändes skitfin igår, så jäkla skoj att hon är så på G, min lilla sjuttonåring med hela kroppen emot sig. Gick super i båda galopperna och jobbade kanon i traven så gav mig efter bara 15-20 minuter (skrittar fram och av där det inte är så mycket snö eftersom jag vet hur otroligt tungt det är att jobba i snön, sen väl i snön kör jag kortare intervaller, det tycker jag ger mest)! ;)

Donna var taggad och ville inte gå fram till uppsittningspallen med mig heller (vet inte om Carro skrivit om att hon haft lite problem med det på sista tiden?) så jag ställde mig på pallen och väntade ut henne och efter ett tag stod hon där så lugnt och stilla och då var det bara att sitta upp, hann bara få benet över på andra sidan så for hon iväg som skjuten ur en kanon... halvhalt, halvhalt, halvhalt, STOPP! Hon fnös och lyfte på svansen, pigg dam! :D Skrittade fram och gav mig sedan ut i snön, hon jobbade kanon hon också, körde några samlingar också och de satt hur bra som helst.

BerraBus var lugn och sansad, tills jag kom till galoppen, då jäklar pep han till, satte huvudet mellan frambenen och så bar det iväg, snön yrde och jag skrattade (till saken hör att han alltid är försiktig när han bockar, så man sitter hur mjukt som helst där uppe så att han glädjebockar gör liksom ingenting), det var hur underbart som helst. Mindes hur jag och Nino brukade leka snöbollskrig i snön förr om åren... Får se om jag får dela den upplevelsen med någon annan fyrfoting eller om det bara var någonting som jag skulle få uppleva med en häst i hela mitt liv... Berra blev snabbt trött så avslutade rätt snart, det syns inte på honom men han har verkligen VÄRLDENS päls, och nu börjar det på att vara lite sent att raka också...

Sedan var det Pebbles tur, och hon var ju lite fundersam eftersom hon fått åka en pyttekort bit i transporten på morgonen, och sedan klivit av och gått hem... men när hon väl förstod att vi skulle leka i snön blev hon pigg, och då menar jag JÄTTEPIGG! ;) Vi flög fram, hela tiden med kontroll, och det var så grymt jäkla härligt att få känna hur vi tog ett steg ännu närmare varandra och red hela passet i totalt samförstånd. När vi skrittade av kom Basen (en av våra stallkatter) och gjorde oss sällskap, och grannen kom ut och skrattade när vi kom uppför bybacken, han hade sett hur vi kom och skrittade sida vid sida, jag och Pebbles och så katten. (Basen älskar både Pebblis och Lordi, men håller sig på lite avstånd när det gäller ponnysarna...) ;)

Stog och gjorde iordning Lordi och bestämde mig för att jag skulle rida med bara halsring så att han fick vila från bettet då jag tömkört rätt mycket på slutet, förr hade jag bara flätat in fingrarna i manen, men nu har jag ju varit framme med saxen så nu är det inte lika lätt att hålla någon kontroll. Skrittade fram från backen, hoppade upp på vägen till åkern, skrittade sista biten till åkern och gav tecken att han skulle gå över i trav. Först fattade han inte att det var sant, sen satte vi av med höga knälyft och snön flög åt alla håll, vi dansade fram och minsta lilla tecken på att han skulle svänga eller sakta av lyssnade han på, så jag bad om en galopp... Hahaha, helt plötsligt var jag inte så rolig att lyssna på, Lordi satte av uppför backen, med huvudet mellan frambenen och rumpan högt upp i luften, först blev jag lite orolig att jag skulle åka av så jag drog efter andan och höll den, men så tänkte jag att det är ju mjukt att landa och hans krumsprång var ändå inte på det sättet att han ville bli fri mig, han var bara så lycklig, och jag skrattade till och började andas normalt igen och njöt av att känna den där fantastiska vågen av frihet. Längst uppe i backen bröt han av till trav och lyssnade som vanligt igen, var ju inte tänkt att han skulle galoppera hela långa backen i djupsnön och han flåsade betänkligt, jag smekte honom över halsen och bannade honom kärleksfullt varpå han knixade med nacken och stannade, han tittade ut över det vackra landskapet och gnäggade högt och ljudligt, han var lycklig och då är jag också lycklig! :D Vi skrittade hemåt igen, får se till att köra igenom den andra galoppen här någon dag, så att det inte blir ojämnt tränat, men för dagen var vi helt och hållet nöjda! ;)

Nu ska jag och dottern ut och leka i snön, tänkte ta och dra henne lite i hennes babypulka som hon fått av sin farfar i julklapp. Får se om jag rider när hon sover sen eller om det blir så att jag rider ikväll...