Haha, nu på morgonen har jag skrattat åt lilla älsklingen BerraBus så att jag kiknade... höll på med morgonbestyren i stallet och hade bara skjutit igen dörrarna in till Nino och Berra medans jag gick för att hämta några saker (de är uppfostrade så att jag ska kunna lämna dörrarna helt öppna utan att de går ut, men på senaste tiden har de båda två valt att ignorera sin uppfostran och gett sig ut på äventyr istället, så därför har jag börjat skjuta igen dörrarna när jag inte kan hålla koll). Hör hur en utav dörrarna puttas upp och vänder mig om lagom för att se hur Berra glatt knatar ut på gången och vidare ut på stallbacken, jag ropar på honom och han vänder sig direkt om och kommer tillbaka in i stallet, men istället för att ställa sig i sin box sätter han full fart in i Kerstin och Gertruds rum och jag drar andan åt mig för han kan omöjligt få plats i deras pyttesmå boxar... Kommer in i rummet och där står han snällt ihoptryckt i Gertruds box, att han var tvungen att stå i en variant av bergsgeten för att få plats verkade inte bekomma honom det minsta och han nickade nöjt till hälsning. Efter att jag hämtat andan efter skrattattacken gjorde jag tecken åt honom att följa mig, men icke, näe var tvungen att hämta grimman och leda ut honom därifrån, tokiga lilla älskade ponny! :love:

Han kände nog på sig att jag behövde bli lite uppmuntrad helt enkelt, för det är inte första gången som han hittar på hyss för att få mig att skratta när jag verkligen behövt det som mest. Var mest förbannad över att jag inte hade någon kamera med mig så att jag hade kunnat fota den lilla tokstollen som verkligen bara såg FÖR söt ut! ;)

Hihi, tokstollen och älskade Carro ifjol sommar! :D