Herregud vilka otroligt fina höstdagar vi får uppleva just nu, jag klev upp efter att jag ammat på morgonkvisten och lämnade maken och dottern att ta sig en sovmorgon medans jag gick ut för att pyssla i stallet. Och vilken morgon jag fick uppleva, soluppgången var fantastisk och jag gick ned till Ninos grav och satt där en stund och blickade ut över sjön. Jäklar vad jag saknar honom, men antar att det är helt naturligt. Vi kände ju varandra utan och innan, han och jag... Satt där och grät en stund, innan jag mindes att han ville att jag skulle tänka på allt roligt som vi varit med om istället, och då började jag skratta för ett sånt där minne dök upp i skallen på mig som gör att jag bara måste skratta!

Sedan blev det mysstund med alla mina älsklingar, Kerstin och Gertrud kom och lade sig när jag slog mig ned i deras hage, mina underbara busfrön! Lordi och Donna var lite upptagna med att äta, men lite kunde de tänka sig att mysa ändå... Berra stod länge med huvudet på min axel och blåste varm luft i mitt öra, han kände att jag behövde få vara nära och när vi hade myst klart slängde han med huvudet, skrapade med framhoven och visade att han ville springa ikapp... Vi sprang en sväng men min kondition är absolut inte vad den borde vara så han gav upp rätt snart.

Kickan var på sitt allra mysigaste humör och ville nog helst följa med mig in igen när jag sakta började röra på mig mot huset... Gotjejjen min!

Gick in och åt frukost och sedan hörde jag hur lilla Hedlie började på att vakna så då gick jag och myste med henne och maken. Under dagen ska vi ut och fixa i stallet, håller på att göra iordning den fjärde boxen så att alla de stora hästarna ska kunna vara inne samtidigt och så ska vi röja ur det sista ur Kerstin och Gertruds lösdrift.

:love:Nino, du finns för alltid vid min sida!:love: