Stack ut riktigt tidigt imorse med Pebblis, hade siktet inställt på rakbanan i skogen för lite galoppintervaller... damen var jäkligt tittig så länge vi gick efter vägen, men när vi väl svängde av vägen och upp i skogen blev hon hur lugn som helst. Det verkar som att hon verkligen gillar den vägen, kom upp på slätten och började trava, formade och ställde, tog lite tagen bakdel och sidvärtsrörelser och hon kändes riktigt samarbetsvillig och fin! :D Skrittade sedan en bit på lång tygel och hon gick så fint så, lugn och harmonisk med huvudet i backen... men så fryser hennes hovar fast i backen och hon stirrar framför sig, känner hur hjärtat hennes bankar och tittar åt det håll hon tittar... och där står det en stor älgko och stirrar tillbaka på oss... Pratar lugnande med Pebblis och försöker lista ut vad älgen kan tänkas hitta på då det max är någon meter emellan oss, och då bestämmer sig älgen för att korsa vägen och fortsätta sin resa. Den lufsar rakt över vägen och in i skogen på andra sidan, Pebblis vet inte om hon ska vända och springa hemåt eller nyfiket gå framåt och till sist väljer hon det senare alternativet. Några sekunder senare skrittar vi framåt längs rakbanan som om ingenting har hänt.

Tar 3 galopper i vardera galoppen och vänder sedan svettig hemåt, jäklar vad dålig kondis jag har alltså, måste typ ut och börja jogga igen så jag får upp flåset. Pebblis blev också rejält svettig, men verkar ändå ha ett rätt bra grundflås. Efter några galopper känner man dessutom hur man kommer åt bakdelen hennes på ett helt annat sätt och hur hon jobbar ännu bättre genom ryggen. Finaste lilla Pebblisen! :love: