Gud så tårarna sprutade när jag kom ner till hagen för en stund sen och visslade åt hästarna, Lordi som stod längst ned i hagen gav upp världens glädjetjut och kom springande, och alla de andra gnäggade och kom fram för att hälsa. Jag älskar dem alla så mycket att jag blev alldeles gråtmild! :love:

Tog in Lordi och ställde honom på gången, pysslade om honom och sen tog vi en promenad, kom dock inte så långt då min hosta blev värre och värre ju längre vi knatade. Så vi gick hem och betade en stund istället. ;) Satte mig på en hink medans han betade och han var hela tiden fram och skulle pussa på mig för att sedan återgå till att beta.

När jag sedan släppte ut honom i hagen igen försökte han dra på sig grimman så snart jag tagit av honom den och när jag kröp under tråden för att gå in såg det ut som att han tänkte krypa efter. När jag vände honom ryggen gnäggade han lågt och då kom det mer tårar och så fick jag gå tillbaka till honom igen och mysa en stund innan jag kunde lämna honom och gå in.

Jag älskar mina hästar över allt annat på jorden och ibland känns det som en för stor känsla, svårt att förklara, men det hugger till i hjärtat och så tänker man att det verkligen är för bra för att vara sant. All denna ovillkorslösa kärlek och bandet emellan dem och mig, den är större än ord kan förklara helt enkelt.