Nu undrar ni säkert vad jag gör uppe den här tiden, haha. ;) Men så blir det när man jobbar sent, och sen var det helt klart värt att stanna uppe nån timme extra när jag måste berätta om hoppträningen från idag. :D Jag är så glad nu så ni anar inte. Idag hade jag inte en endaste minsta lilla tanke på höjden av hindret. Jag visste ju att Emma höjde ibland men jag tänkte inte mer på det och tittade inte alls på hindret, och då bara flyter det på!

Idag har vi tagit vårat höjdrekord igen Donna och jag, 85 cm! :D:D Hihi, blev riktigt glad när jag fick höra det då jag inte hade haft en tanke på det ens. Hoppet kändes som ingenting. Så höjden är absolut inga problem. Som Emma skrev kunde vi knappt hoppa ett 50 hinder för några veckor sen, och det här var andra hoppträningen efter det. Tänk så stort framsteg vi gjort! :D

Vi har fortfarande mycket att jobba på, som ni säkert sett på filmerna har jag lagt på mig en olat med att släppa fram och höja händerna när jag ska fatta galopp (fattar inte varför jag gör det), och det ser riktigt hemskt ut. :P Men jag ska träna bort det. Sen såg jag även att jag får lite glappande tyglar ibland, jag tror att när det är hoppning som gäller glömmer jag helt bort min ridning och fokuserar mer på att hoppa istället. Men, det är ju därför jag tränar ellerhur. :D Sitter här med ett leende på läpparna som jag gått med hela dagen nu. Hihi, Emmas hjälp är verkligen guldvärd! :love:


Älskade fina hjärtat, hon gör mig så glad!