Haha, kan säga att min vovva är ett riktigt matvrak och efter att hon umgåtts med min kompis hane som verkligen lever för att äta har det ju inte precis blivit bättre. Imorse fick hon mat och sen gick maken och hon på en promenad, jag pysslade med hästarna. Sen när jag kommer in för att äta frukost springer hunden och slår på matskålen med framtassarna, hennes tecken för att tala om att man inte ska glömma bort att ge henne mat.

Först sa jag bara åt henne att hon redan fått mat, men sen började jag på att bli osäker, för jag gick ut när maken gick upp för att ge henne mat, så det slutar med att jag får ringa och kolla med maken... och mycket riktigt hunden har redan fått sin frukost, plus att de hade kört lite matsök i skogen. Lägger på telefonen och tittar på hunden som fortfarande står framför mig med sin allra bästa: "jag-är-utsvulten-tyck-synd-om-mig" blick. Jag förklarar för henne att husse precis skvallrat om att hon redan fått frukost och att hon får vänta tills det är dags för kvällsmaten...

Vovvan suckar, sänker blicken i ett sista försök att övertala mig att ge henne någonting åtminstonne, men när inte det heller gäller spatserar hon iväg med huvudet lågt och svansen hängande och jag hör när hon sjunker ned i sin bädd med en dov suck. Mammahjärtat tycker så otroligt synd om henne då, så vi får se om jag ställer mig och kokar lite gröt åt henne innan jag åker, för det brukar hon få någon gång ibland utöver sin vanliga mat. ;)