Än en gång...
2011-08-08 20:28:50 / 2 kommentarer ..
...har jag fått höra att jag måste vara rädd om min make och att jag kör alldeles för hårt med honom, kan bli så less på att höra det. JAG kör aldrig med min make, JAG kräver aldrig någon hjälp av honom, JAG älskar min make över allting annat och är alltid rädd om honom för han är verkligen det bästa som hänt mig. Min make visste redan innan vi blev tillsammans att jag var hästgalen och inte på något vanligt sätt utan till 200% helt galen i hästar, han visste att jag levde med mina älsklingar 24-timmar om dygnet och att jag alltid satte dem i första rummet. HAN har aldrig försökt ändra på det, HAN har alltid frivilligt erbjudit sin hjälp i stallet även om han inte är ett dugg intresserad av hästarna, HAN älskar mig över allting annat och är alltid rädd om mig för att jag är det bästa som hänt honom.
Jag och min make har alltid varit väldigt öppna med varandra, vi kom båda två från riktigt dåliga erfarenheter av förhållanden innan och var därför eniga om att vi alltid pratar med varandra om allting. Stort som litet, jag kan alltid ta upp det med honom, och jag vet att han alltid kommer till mig och pratar om det är någonting han har på hjärtat. Vi är precis lika kära och fånigt tillgivna som vi var när vi precis hade träffats, och det tror jag beror mycket på att det aldrig finns något som ligger outtalat emellan oss.
Många i min närmaste familj skulle helst se att jag slutade helt och hållet med hästarna, men min make står bakom mig till 200% när det gäller hästarna och har alltid gjort det. Han säger att det räckte med den där första gången han såg mig tillsammans med mina älsklingar, för att han skulle se att det band vi har är något unikt och att jag aldrig skulle överleva utan dem. Och när många i min familj skriker i högan sky så snart de hör att jag helt klart tänker utöka familjen med fler hästar står han alltid där vid min sida och stöttar mig. För honom är det självklart att familjen ska utökas med fler hästar, dock vill han att jag tar det lite lugnt just nu när jag är höggravid och en tid efter att vår efterlängtade lilla bebis kommit till livet, något som jag inte har några som helst problem med då jag själv innerst inne vet att det är klokt även om jag ibland drömmer mig iväg.
Jag älskar min underbare make, min riddare i sin skinande rustning som alltid finns där för mig.
Jag och min make har alltid varit väldigt öppna med varandra, vi kom båda två från riktigt dåliga erfarenheter av förhållanden innan och var därför eniga om att vi alltid pratar med varandra om allting. Stort som litet, jag kan alltid ta upp det med honom, och jag vet att han alltid kommer till mig och pratar om det är någonting han har på hjärtat. Vi är precis lika kära och fånigt tillgivna som vi var när vi precis hade träffats, och det tror jag beror mycket på att det aldrig finns något som ligger outtalat emellan oss.
Många i min närmaste familj skulle helst se att jag slutade helt och hållet med hästarna, men min make står bakom mig till 200% när det gäller hästarna och har alltid gjort det. Han säger att det räckte med den där första gången han såg mig tillsammans med mina älsklingar, för att han skulle se att det band vi har är något unikt och att jag aldrig skulle överleva utan dem. Och när många i min familj skriker i högan sky så snart de hör att jag helt klart tänker utöka familjen med fler hästar står han alltid där vid min sida och stöttar mig. För honom är det självklart att familjen ska utökas med fler hästar, dock vill han att jag tar det lite lugnt just nu när jag är höggravid och en tid efter att vår efterlängtade lilla bebis kommit till livet, något som jag inte har några som helst problem med då jag själv innerst inne vet att det är klokt även om jag ibland drömmer mig iväg.
Jag älskar min underbare make, min riddare i sin skinande rustning som alltid finns där för mig.
:love:For ever, and ever babe!:love:
Kommentarer
Caro http://silverbern.bloggagratis.se
jag skulle också vilja vara sådär kär efter ett tag! det gäller väl att hitta sitt anra jag för att kunna känna så :) Kram på er!
Det måste vara underbart att kunna säga:
"Han är det bästa som hänt mig och jag är det bästa som hänt honom" :)
Trackback