...Blev det för mig och de två små damerna idag någonting som de verkligen uppskattade! Körde Kerstin först och hon studsade en hel del till en början, sen kom hon ner på jorden och började jobba istället och inte ville hon vända heller när det var dags för det. Då helt plötsligt hade hon glömt bort hur man gjorde och fortsatte envist rakt fram istället. Skrattade så att jag höll på att dö för hon ser verkligen jätterolig ut när hon bestämmer sig för att inte lyssna, man kan riktigt SE på henne hur hon låtsas att hon inte hör. ;) Efter lite övertalning och ett löfte om att det inte skulle dröja alltför länge innan hon fick komma ut i vagnen igen så gick hon iaf med på att vända.

Sen var det Gertruds tur och hon var mer vild än tam, fick hon inte tokspringa så sparkade hon bakut en hel massa och två gånger låtsades hon bli rädd och försökte dra tömmarna ur händerna på mig för att i nästa stund dra järnet igen. Hon var alldeles svettig när vi vände hemåt, och sista biten klev jag ur vagnen så att hon inte skulle behöva dra hela vägen hem. Tokiga lilla guldponnyn min! :)