Var ute på Berra imorse och tömkörde Nino framför, båda pojkarna var otroligt pigga och busade en hel massa, men överlag satt jag med ett brett leende på mina läppar. Jag har så jäkla underbara hästar! :love:
Körde en hel massa lösgörande i ett lugnt tempo eftersom det är främst vad Berra behöver. Efter den första galoppen blev det en del studs och springande på tvären och trampande på stället... Men efter att ha kört öppnor och slutor började det på att släppa och då fattade vi galopp ur en öppna, och båda hästarna tog den samtidigt.

Man skulle ju kunna tro att Berra är den äldre av dem, för Nino är den som allt som oftast hittar på små hyss och busar. Berra kan han också, men håller inte alls på lika mycket som Nino! Dock tycker jag att det är så Nino alltid har varit, och jag tycker att det är otroligt skönt att känna att han inte förändrats och att han har kvar samma livsenergi som han alltid haft.

Hoppade av och gick med dem sista biten, någonting jag gör rätt ofta med mina hästar. Känns liksom naturligt att hästen får skritta av sista biten utan att ha någon belastning på ryggen. ;) Båda två kom och kröp in under varsin arm och så gick vi där alla tre på rad i morgondiset och jag kände bara hur mycket jag verkligen älskar livet!

Bild på Berra och mig när han var en månad: