Hallå kära läsare. :D Idag har jag provridit Matte, en varmblodsvalack på 11 år. Han är verkligen hur lugn fin som helst. Världens snällaste kille. Han hade hur fin trav som helst! För ovanlighetens skull hade jag inte med mig kameran då jag tänkte att det kanske skulle ge lite tur, hehe. ;) Jag drömde nämnligen inatt att vi inte passade tillsammans.

Men jag har bestämt mig för att provrida flera gånger innan jag bestämmer mig. :) Det är jag som ska känna att det känns rätt (och ägaren då såklart), ingen annan. Jag gillar honom verkligen, och jag tror att jag kommer trivas ihop med honom ju mer jag lär känna honom också. Men jag är lite 50/50 ännu. Jag är väldigt bra på att göra saker förhastat och sen tänker jag "varför gjorde jag så?", så nu ska jag verkligen tänka och känna efter ordentligt från början.

Jag ser nästan bara positiva saker med det också när jag tänker efter. Nära till stallet, trivs i stallet (har ridit där förr), nära till bra och stor paddock, mycket fina ridvägar, möjlighet till att träna dressyr och hoppning, trivs med hästen och ägaren, ja och mycket mer.

Det enda negativa är väl att jag inte fick honom i galoppen idag, men jag vet att jag inte kan räkna med att det redan såhär första gången jag rider honom. Jag har en förmåga att tappa stigbyglarna så fort jag hamnar i obalans, jag glömmer liksom bort att trampa ner hälarna. Speciellt vänster, vilket medför att det distraherar mig. Plus att han inte är utbildad då, men det är det jag behöver fundera på om jag verkligen ska vänta på en utbildad häst eller om jag ska ta honom ändå. Att hitta en utbildad medryttarhäst kan ta länge. Men som sagt, det är jag som måste känna efter det där. :)

För övrigt var han hur mysig som helst att rida! Kändes som att sitta på en liten ponny, hihi. :D 150 i mankhöjd, gopojken!