Jag har länge fruktat den här dagen, men nu när den kommit känner jag mig ändå lugn. Sedan mitten av sommaren har Ninos hälsa pendlat lite upp och ned och de senaste veckorna har jag insett att hälsan sviker honom och att det är dags att ta farväl. Förut har han alltid visat att han velat vara med, men cancern börjar på att ta ut sin rätt och nu är det dags att han får ett värdigt avslut. Det är tungt, så tungt, men jag gav honom mitt löfte att när han var kvar för min skull och inte för sin egen skulle jag släppa taget om honom.

Så på måndag blir det att ringa veterinären och boka tid för att låta honom somna in, och även om det känns hårt så vet jag innerst inne att det är det rätta. Jag har så många fantastiska minnen med denna underbara individ och ibland är det svårt att veta vart jag slutar och han börjar. Han är en ängel, en sagoponny med ett mycket speciellt temperament och med väldigt starka åsikter om det mesta.

Jag älskar dig för alltid, min underbara sagoponny! :love: