Jajjemen, så var det dags igen, här kommer mina mål och mitt upplägg för Princess-style i Marsmånad:

- Tillägna månaden åt att jobba med galopperna, använd alla de olika övningarna som stärker och förbättrar galoppen och lägg upp veckoschemat så att det ger optimal galoppträning.

- Ta åt mig av komplimanger jag får, ändra inställning helt enkelt, jag är värd att det går bra för!

- Rida två klasser på dressyrtävlingen på SFRK, bara för skojs skull utan att tänka att jag var så mycket bättre förr!

- Rida två-tre klasser på hopptävlingen på SRK, bara för att det är så jäkla skoj att komma ut och tävla!

- Dricka minst en kopp te om dagen, jag ÄLSKAR mitt te så unna mig själv att SITTA NED och ta det lugnt med en kopp te minst en gång om dagen.

- Ta en dag i veckan då jag bara tar dagen som den kommer och inte har så mycket inplanerat. Man behöver faktiskt inte ha hundra bollar i luften samtidigt och jorden går inte under om man inte har fullbokat schema varje liten sekund och minut av en dag!

Ja, det var mina mål för Mars! Hur ser era mål för mars ut?! :D

... ni kanske inte visste om LORDI!

- Han är född samma kväll som det finska hårdrocksbandet Lordi vann Eurovision Song Contest, därav namnet! ;)

- Det var inte meningen att jag skulle köpa någon häst när jag fick syn på hans annons, och den enda anledningen att jag sedan fick med mig maken (då sambo) på att jag skulle få köpa honom var just hans namn (maken är Finskättad).

- Brukar jämföras med Långben då han kan vara så jäkla klantig ibland.

- ÄLSKAR att bli kliad och är egentligen den enda utav mina älsklingar som förstått sig på det här med massageborsten.

- Sträcker alltid på sig när man säger att han är FIIIIN!

...ni kanske inte visste om BERRABUS!

- Det är min kära bror som döpt honom till Bert, och då omformade jag det lite smidigt till Sham´s StormBert. ;)

- Han älskar att skrämma sina hagkompisar och blir superglad om man utrustar honom med någon ikeakasse eller dylikt som han kan jaga de övriga med.

- Han hoppade ur en hingsthage när han var 1.5 år, den låg på 1.50m så hoppa kan han min lilla studsboll!

- Han saknar sin stora idol Farbror Nino mer än ord kan beskriva, och jag ser honom ofta stå längst ned i hagen och titta mot den plats där Nino ligger begravd... :'(

- Han ÄLSKAR maskiner och är något avundsjuk när man kommer åkande på fyrhjulingen, han har provat att stå på den och trycka på tutan när jag vände ryggen till, men helst utav allt skulle han vilja åka iväg med den.

Nu ÄNTLIGEN, kan vi berätta våran hemlighet vi gått och burit på ett tag. :D Hihi. Vi flyttar, vi har numera egen domän och finns på den HÄR bloggen, hoppas att ni trogna läsare följer med oss och kommer följa oss där. Vi har dessvärre inte lyckats koppla den till bloglovin ännu, har varit lite strul med det. Men ska försöka lösa det så snart vi kan!

Har fått höra många gånger att jag inte SER ett dugg rädd ut när jag hoppar, men jag kan säga att det alltid är en inre strid innan jag hoppar då jag verkligen har varit sjukligt rädd för det. Ett tag fick jag t.o.m stora skälvan av att galoppera över en bom på backen, och jag var alltid tvungen att sitta och tänka på att andas och slappna av. Ett tag hoppade jag inte alls för att jag var så rädd och jag tyckte bara att det var onödigt att överföra det på hästarna, men så fick jag börja hoppa för en jätteduktig hoppryttare som verkligen tog det lugnt och som lärde mig att hon som tränare aldrig skulle låta mig rida an på ett hinder som hon inte trodde att jag skulle klara.

Så självförtroendet växte och så kom jag till den insikten att om jag bara satt och spände mig och var rädd hela tiden så kunde jag aldrig helt njuta av att hoppa, för det är ju en fantastisk känsla! :D Dessutom överför man ju sina spänningar på hästen och då ger man den inte de bästa förutsättningarna för att hoppa. Så för att blir mindre nervös började jag alltid med att ladda upp med positiva bilder av hoppning, jag tittade mycket på världseliten när de hoppar, och framför allt tittade jag mycket på min stora idol redan då nämligen Rolf-Göran Bengtsson. Sen när det väl var dags att hoppa och osäkerheten kom krypandes, då plockade jag fram alla filmer och bilder i skallen där eliten lekande lätt hoppar skyhöga hinder och så körde jag mycket med att se framför mig hur jag skulle hoppa själv och lyckas.

Som en sista liten åtgärd för att säkerställa att jag inte överförde någon osäkerhet på hästen, kollar jag aldrig på hindret i sin helhet, jag fokuserar bara på översta bommen och då när jag rider emot hindret ser jag igenom det och kan fokusera på nästa. Om jag ibland känner att jag inte kommer att klara det, slår jag snabbt de tankarna ur huvudet, och ser istället en bild framför mig där jag hoppar högt över hindret som ett med hästen och det hjälper mig otroligt mycket! :D

Hur har ni det med hopprädslan? Och vad har ni för knep för att komma över den? ;)

Ja ni mina vänner, det lutar åt att jag ska få en ny mobiltelefon... och jag har en favorit, men tänkte att jag skulle passa på att fråga runt lite och höra vad folk har för mobiler och vad de ser för fördelar/nackdelar med dem!

Så vad har ni för mobiltelefoner och hur trivs ni med dem? :D

Annars har min mobil kommit på ett nytt hyss i helgen, nämligen att skicka tomma sms, fast den är ihopfälld och knapplåset är på, så alla ni som fått tomma sms av mig under helgen jag har INTE blivit ALLDELES knäpp utan min mobil verkar vara på väg att krascha helt och hållet nu... :( Dessutom dog den två gånger igår fast jag hade fullt batteri, har ju med mig mobilen när jag rider ut för att jag ska kunna ringa efter hjälp om det händer någonting och då känns det inte så tryggt med min mobil just nu som helt plötsligt kan vara död, för att sedan starta igen.

På mig och Pebblis när vi hoppade ikväll, tyvärr finns det bara film på när vi hoppar den första övningen i vänster varv, men den hoppade vi lika många gånger i båda varven. ;) Stort TACK till Fia som filmade!

Ja det känns verkligen som så! :D Red ut på en helt fantastisk tur med Lordi i fm, solen lyste och snön gnistrade och pållen var på sitt allra bästa humör, ville ju typ aldrig vända hemåt! Hade tänkt rida den långa rundan, men så kom jag på att det ligger en jäkla massa träd huller om buller uppe i skogen sen stormen i julas, så det fick bli en tur mot Harvsbodarna istället=möjlighet att rida i princip hur långt som helst på hur fin skogsväg som helst! :)

Mjukade upp honom i skritt och trav och flyttade bakdelen lite, han är så jäkla fin i kroppen nu, mjuk och elastisk och totalt följsam... Sedan skrittade vi på hängande tyglar en bit och sen kom vi mot en backe där jag aldrig galopperat med Lordi för att det känns som att han skulle kunna bli lite överglad och typ bralla av mig där och sedan sticka iväg. (Inte för att han någonsin har gjort det, men han kan bli väldigt glad ibland och det tycker jag att han måste få bli, jag vill dock inte ligga på backen och sprattla bara för att mitt bäcken inte riktigt återhämtat sig efter förlossningen.) Men just idag kändes han så jäkla fin och jag tänkte att det löser sig! Så jag gav hjälperna för galopp, älskar hans galopp så taktfast och rund, han pep till lite och kickade en gång samtidigt som han knixade med nacken, och skrattet över att LEVA bubblade upp samtidigt som jag smekte honom över halsen, min underbara älskade Lordipojke! <3

Var ute i lite över två timmar allt som allt, och jäklar vad underbart det var! :D Sedan var jag in och lekte lite med dottern och käkade lunch och sen gick jag ut och gjorde iordning Donna för att åka och hoppa lite i ridhuset. Mystösen min var pigg och taktade in i transporten utan att se att jag inte hunnit med att öppna bommen... snacka om att jag fick mig en förebrående blick "är du dum eller? jag kan ju inte gå in om du inte öppnar?!!"... så jag skyndade mig att öppna och så kollade hon noga att det verkligen var öppet och sen gick hon in. Plockade fram en liten övning som jag varit sugen på ett tag, värmde upp med att rida galopp över två små hinder och variera antalet galoppsprång, fick 3 som minst och fem som mest, försökte få det till 6 men icke så mycket vill inte damen sätta tillbaka sig... :P

Sedan hoppade jag upp henne på räcke som stod på diagonalen, höjde 3 hål i taget och vi klippte det som att vi inte gjort annat i hela livet... Sista gången jag hoppade av och höjde tänkte jag att jag måste ju vara säker på att jag inte tycker att det blir för tufft att hoppa 80-90 nästa helg med Pebbles, haha, när jag sedan hämtade måttstocken visade det sig att hindret vi just seglat över hur lätt som helst låg på 1.20, snacka om att jag INTE har någon KOLL! Trodde max att det låg på en meter...

Som avslutning hade jag en mjukgörande övning som jag skulle rulla på på låg höjd, och så här i efterhand skulle jag kanske ha skitit i den när jag insåg att jag hoppat 1.20 för det sög till lite i magen när jag såg det... men just då tänkte jag bara att jag skulle fullfölja min tanke, och precis när jag började på den lilla övningen kom det in två stycken i ridhuset så Donna tappade fokusen och stannade, ryggade tre steg och hoppade sedan hindret och hela övningen utan några problem. :) Hon var så jäkla duktig min lilla prinsessa! <3

Sedan när jag kom hem var jag in och myste med dottern och maken en sväng samtidigt som jag väntade på att mamma skulle komma tillbaka med hoppsadeln för den ska hon absolut ha när hon rider... hehe, tvingade henne att rida i min dressyrsadel en gång och hon höll verkligen på att avlida för att det gjorde så ont överallt sa hon. :P Gjorde iordning Pebbles medans jag väntade så när mamma och kusinen kom tillbaka från sin ridtur lastade jag bara sadeln och sen tog jag Pebbles och skulle åka. Haha, trodde jag ja! ICKE sa Pebblan och bestämde sig för att testa mig.

Mamma kom och hjälpte till, och efter ett tag så stod Pebblis tryggt på transporten, kan dock säga att det blir en jäkla massa lastande här framöver för vår del, för jag vägrar att ha hästar som ibland bestämmer sig för att krångla när man ska ut och åka. Åkte iväg till ridhuset där jag skulle rida tillsammans med Carro och hennes fina FIS! :) Kände mig rätt irriterad när jag åkte, och hade den känslan kvar när jag kom fram och hoppade upp och började rida fram... ÄLSKAR Pebblis över allt annat, och skulle aldrig drömma om att låta min irritation gå ut över henne, men den hängde liksom över mig så började fundera på om jag skulle skita i alltihop.

Men så kom Maggan förbi och berömde mig, och jag bet mig i tungan när jag snabbt svarade att jag bara kände mig irriterad, för på en gång hade jag liksom förminskat mig själv! Och så tittade jag på hur fina Carro och Fisen var, och lyssnade på när Maggan sa åt mig att det var ju bara att släppa den där irritationen, för det var då och nu var nu, och jag tog verkligen till mig det och släppte det. Och resten av passet kändes så mycket bättre, när jag liksom inte satt och var irriterad på mig själv.

Fick värsta bra känslan och Pebblis kändes inte alls så kantig som jag tycker att hon brukar göra vid hoppningen, jag litar ju på henne till fullo, och det hjälper mycket när man är så jäkla hopprädd som jag är. Hoppade 95cm som högst men det var mer känslan, att jag kunde komma in rätt på hindren och att det liksom bara flöt på i allt, markarbete som hoppning. Kändes som att jag hade kunnat hoppa mycket högre utan problem, men eftersom det kändes så grymt jäkla bra tyckte jag att det var onödigt. Och jag är så jäkla tacksam över att Carro finns där och hjälper till, och att jag dessutom kunde få se hur hon och Fisen red övningarna idag och sedan rida direkt efter var bara så perfekt! They are so fucking awesome!!:D

OJ, blev en hel jäkla roman det här... :O ;) DUKTIGA ni är om ni orkade läsa ända hit! Var i alla fall en fantastisk dag och jag känner att jag kommer att ha rejäl träningsvärk imorn, men det är bara välkommet!!!

...ni kanske inte visste om KICKAN!

- Vi träffades första gången när hon gick på travet och hon var lika söt då som nu!

- ÄLSKAR att bli ryktad under magen, eller när man kammar hennes man och friserar henne, då kan hon sova i flera timmar.

- Hon har två underbara söner EROS SURPRISE och HERCULES SURPRISE som båda är mycket framgångsrikare på travbanan än vad hon själv någonsin var.

- Är väldigt kräsen när det gäller salt och godis, Himalayabergssalt ska det vara och så självklart Loobs (som alla mina hästar btw älskar).

- Har en gammal skada i vänsterframben som gör att den hoven aldrig växer riktigt som den ska och som kräver korrigering varje gång hovslagaren är på besök.

Ja det var vad det blev idag, var ute på mystur med grabbarna imorse, red på Lordi och tömkörde BerraBus framför... har nog aldrig gjort så förut, brukar sitta på BerraBus och tömköra Lordi... Men var så sugen på att rida Lordi så bestämde mig för att sitta på honom. Tog en lugn tur och njöt av att vara ute och mysa med mina supergoa pojkar! :D Åh som vi myste i stallet först innan vi stack ut, och som alltid är de ju bara SÅÅ avundsjuka på varandra och gör vad som helst för att jag ska ge dem mest uppmärksamhet... BerraBus stod ett tag och piskade på sig själv med dressyrpisken som står i ett hörn i stallet, bara för att jag skulle komma och bry mig om honom... hahaha, min söta lilla rara busponny! :P Kanske jag skulle ta och lära in ett kommando för när han ska göra så?! Han kan ju lite halvt om halvt apportera redan...

Sen ryktade jag och kände igenom Kickan, slängde på henne en sadel som jag hade tänkt sälja och den låg superbra så nu kanske den får vara kvar ändå. Red ut en sväng, myste mest, hade tänkt köra igenom lite galoppjobb, men nu gick inte det så bra då hon var rejält låst idag. Hoppade av två gånger och lossade på bakkärran, men det blev inte helt bra ändå... så vi struntade i det och jobbade med lite stärkande övningar för bakdelen istället. Avslutade med att plumsa i lite snö och det tyckte hon var superskoj! :D Hemma i stallet igen stod vi verkligen alldeles för länge på gången och drömde oss bort...

Pratade ihop mig med maken och jodå det var okej att jag stack ut en sväng på Pebblis också innan han skulle åka på jobbet... så jag sadlade och stack ut på ytterligare en tur i skogen, och det var så jäkla härligt! Pebblis var jäkligt het, och i galoppen busade hon iväg några steg, kände hur skrattet bubblade upp och lyckan över att vara ett med denna fyrbenta varelse som verkligen kommit att betyda så otroligt mycket för mig på så kort tid... <3 Körde lite snabba övergångar skritt-trav-galopp-trav-skritt och sedan några halt-galopp-trav-ökad trav-halt och hon svarade verkligen kanonfint, skulle helt klart vilja att hon jobbade mer under sig, men det kommer mer och mer ju mer vi jobbar. Håller ju på och funderar lite över målen för Mars, och då ska jag helt klart lägga mycket fokus på att förbättra och förvalta galopperna på hästarna.

Sen hade jag tänkt åka till Birsta med dottern, men det var otroligt segt att få upp värmen i vedpannan här hemma, och det blir så jäkla kallt på kvällen om jag bara struntar i det, så vi blev hemma rätt länge, så inte förrän vid 14-tiden gav vi oss så äntligen iväg. ;) Var ju som sagt på jakt efter kavaj... provade en hel del, men det är verkligen så att även om de är stora som tält i midjan så räcker de inte till över brösten. Och att lägga en hel massa pengar på en kavaj som jag inte ens kan ha... näe, så mycket pengar har inte jag... så det blir nog till att gå lös på någon utav de kavajer jag redan äger och modifiera dem så att de passar, vet dock inte om jag hinner det innan nästa helg, så funderar allvarligt på att frångå kavaj då även om det grämer mitt konservativa dressyrnördsinre... :P

Var tänkt att jag skulle hoppa med Donna ikväll, men så fick jag reda på att vi ska ha en hel massa främmande imorn, så då var det bara att ta och städa istället... och nu är klockan liksom lite väl mycket för att ge sig ut och hoppa, dessutom skulle jag vara tvungen att hoppa i mörkret med pannlampa och det vet jag inte om jag tycker är riktigt optimalt, så nu fick hon vila idag istället. Får ta  och hoppa henne på måndag när hon egentligen skulle ha vilat, eller om det blir att jag får hoppa på söndag istället, fast då tror jag att bloggkompisen hade planerat att rida ut med min kusin och min mamma. ;)

Kerstin och Gertrud fick vila idag de också, såg att de höll på och racade i hagen när jag och Hedlie åkte... Mina söta små busfrön! ;) Ska ta och ge dem en riktigt ordentlig rykt ikväll... fryser dock lite så sitter här med min tekopp och njuter av värmen ett litet tag till!